Måndag. Kunde vara “urk” men är inte “urk”, för det säger varenda Turk. Nåja, i alla fall de som bor i Ankara. De gillar nämligen måndagar där, det har jag lärt mig av en säker källa. Ja och kanske har också jag då en liten Turk i blodet eftersom också jag gillar måndagar. Man borde alltså odla mustasch. Odla, färga svart, se mystisk ut. Ta jobb på pizzeria.
Solen gick precis upp här. Åtta och femton. Det är en kvarts förbättring sedan förra måndagen. Kan man göra annat än känna hopp och kanske ropa “hurra”. Ljuset, inte mörkret, är vår vän.
Har inget emot turkar btw. Jo kanske de i politisk ledning förresten. G.ö. är de väl som vilka som helst andra. De flesta. Fast några få jobbar såklart på pizzeria. Några få. Några få. Några få.
Sätter på en tvättmaskin. En skall troligen bli tre eller fyra. Måndagar är dagar för sådant. Sådant man gör.
Fyller sen pellets i Hulkens hungriga mage också såklart. Annat som man gör. Sådant som bara flyter förbi i de dagliga rutinernas flod.
Ja och så te. Garant te. Skit-te egentligen. Mest skräp antar jag, kvistar och nerver, efter riktig teproduktion. Men billigt. Passar alltså mig. Går att dricka. Om man tycker om smaken av ren tvål.
Jodå, det fanns såklart en dusch och en frukost också i de där morgonrutinerna. Det där som mest är rutiner. Som man känner sig ofullständig utan. En dag utan duschande är definitivt en förstörd dag.
Tvåhundraåttiodagar. Exakt.
Har en låt som ligger där och skvalpar också. Borde väl ta tag i den med. Släppa fri. Det är nämligen först efter det där frisläppandet som de slutar mala och tjata där i huvudet. Konstigt att det inte blir mer av det där eftersom det med bred marginal är det roligaste jag vet. Men lek. Definitivt lek. Fast inget egentligen skiljer i det hänseendet mot något endaste annat jag gör så blir det där mer av ett nöje. Ja och vem har tid med sådant när det finns låtsasarbete som MÅSTE göras.
Fast mörkermånaden januari har farit framåt på ett ganska ok sätt ändå. Förra året han jag nästan inte med den alls. Sa bara swish och så var de historia både januari och februari. Man får väl hoppas på något liknande i år. I mars kommer hoppet. Som varje år. Därborta har man liksom överlevt en till vinter. Hopp finnes igen.
Men utmärkt låtsasarbetstid alltså. Fast höstens mörker är bättre. Men god två är den här snötyngda tiden. Oxdragarveckor. Vandrar man på tar man sig framåt.
Men semlor. Noll stycken fortfarande. Måste nog lösa det problemet. Inte oöverkomligt på något sätt.
Fast nu. Jodå. Kör. Framåt. Ler.