Fullmåne idag. Vi hälsades redan av den glada himlakroppen i fyllt lyster redan nu på morgonen. Vackert.
Självklart betyder fullmåne magnifikt oljus i natt. Men en riktig vinterkyla som tagit ett grepp om kullen räknar jag med en klar blålysande natt där snön gnistrar som om han/hon/det/gud hade strött ädelstenar över Hälsingland. Vid två/tre tiden på natten ser man det där som bäst. Man får (läs måste) alltså ställa sig där i fönstret och titta upp mot skogen där träden ger svarta skuggor som överträffar vilka andra skuggor i svarthet som helst och sen njuter man av det där blåa oljuset som flödar mellan stammarna.
Står man där en stund så ser man såklart både smådjävlar som snabbt kilar fram där i tron att de är osedda, ja och annat småknytt också såklart. Vid den där tiden på natten har man ingen aning om det man verkligen ser är det man ser eller om det bara är fantasin som spelar sinnet sina skämtsamma spratt. Men spelar det någon roll. Man njuter. Tar in. Förundras. Gläds att man fortfarande kan gör allt det.