Det är nästan otäckt. Jag har befunnit mig i en intensiv kreativ bubbla hela veckan. Nära trans. Knappar på. Men härligt också såklart. Det händer saker. Fast sen måste man ju ur den där bubblan ibland. Ge sig ut i den riktiga världen. Blir lite irriterad (nästan) när verkligheten tränger sig på. Där inuti är det som en dröm. Men man måste anpassa sig till det riktiga också. Men man stökar över de där besöken i det verkliga. Kryper snart in i Åkes värld igen. Trollar bort sin själ en stund.
Fast viktigt tror jag det är att kunna skilja på en här låtsasvärlden och den riktiga. Man får inte fastna där inne. Farligt. Än så länge tror jag att jag klarar den balansgången. Mycket därför att jag bor här närmare de verkliga värdena. I en storstad kan man lätt förledas att tro att den skapade världen är den viktiga och verkliga. Nope, det är den inte. Serrö. Där, i det, finns det farligaste vägvalet.
Som en del i det jag jobbar med portar jag bitar till Windows och ser till min fasa att ett av de bibliotek jag förlitar mig på inte alls jobbar snällt på Windows plattformen. Trotts att det valts just för att det skulle göra det. Men omskrivningar alltså. En vecka extra. Eller två. Men man suckar inte ens. Gör.
Efter det här skulle jag vilja resa iväg någonstans. Långt bort. Där det finns ett nära hav, vågor och vindar som kan ruffsa om en trött gammal mans hår. Men så blir det såklart inte. Men istället kommer den Svenska sommaren och tar tag i den trötte, lyfter upp och bär iväg ut på skönheterna som den har att bjuda på. Inte dåligt det heller.
Semlan från igår lyfter själen också denna dag. Kanske blir det ingen mer i år. Men en är bra nog. Girig har jag aldrig varit. Mycket annat kan dock sägas om mig.
Men fredag. En hel låtsasarbetsdag framför sig har man. Lycka. Tvåhundrafemtiofem dagar kvar. Lycka det också. Speciellt när vi pratar sextio dagar av det kämpigt, resten rutschkana. Livet är alltså inte så dåligt. Inte ens om man funderar över hur det blev och hur det är.
Men ännu återstår alltså några timmar innan grön IKEA soffa skall svälja mig i sin famn för vila och återhämtning. Jag somnar antagligen omedelbart jag sätter ner rumpan där. Men först skall jag alltså förändra världen. Lite till. Ni vet, även små kugghjul….