Delmål

Veckor som startar. dagar som går. Min låtsasarbetsvecka startar alltid på en söndag. Vilodag är lördag. Fast “Alltid” skall man väl aldrig vräka ur sig. “Alltid” kräver oändlighet och oföränderlighet och det finns det inte mycket av i verkligheten.

Men känner stor tillfredsställelse såhär en kvart över elva på kvällen. Fick en ide för några år sedan. Har jobbat på den ett tag. Satte den på plats ikväll och det fungerar som jag hoppades. Tillfällen som är högtidsstunder för en sådan som mig.

Nope, det blir inga priser eller ovationer den här gången heller. Det går mänskligheten förbi det här också. Men jag kan leva med det. Jag gör väldigt få ansträngningar för inhämtandet av priser och applåder. Min väg är en annan. Sandkonst kallar visst Buddhisterna samma sak. Eller kallar. Tanken är densamma. Tillfredsställelsen är nu och verklig. Verket. Ja det behöver inte leva och finnas för evigt så länge det existerade en stund.

Men också Buddhisterna krånglat till det. Det blir för många pekfingrar och “den enda vägen” där med. Som i allt det där religiösa. Man får hitta sin egen väg.

Men en orörd vecka föröver. Härligt. Som ett oskrivet ark ligger den där. Jag älskar de där oskrivna arken. Fast jag vet ju såklart vad jag skall göra. Låtsasarbete finns det precis hur mycket som helst av. Är det inte fantastiskt så säg.

Fast nu skall jag tanka några säckar pellets i den hungriga Hulkens mage och sen ge mig upp för alla trapporna och greppa min bok innan sömnen och drömmarna tar mig. Sen kan jag bara hoppas att jag vaknar upp imorgon redo att göra det som måste göras.