Vila. Ledord för påsk. Orkar ens se en film eller serie under gårdagen. Vill sova. Sover. Vaknar. Äter frukost. Läser minimalt. Somnar. Sover. Som ett barn. Gör det nått? Nej det gör det inte.
Ja och jo och visst. Måste erkänna att jag stoppar i mig lite godis, glass och en kaka här och där under trötthetssträckan också. Gör det något? Nej inte alls.
Man far framåt. Får njuta så gott det går. Imorgon kan man vara död. Då är det för sent.
Men Påsk är vila här bara. Kanske något att titta på. Något att läsa. Men mest vila. Ett år hittade vi “The Killing”. Körde alla avsnitt som fanns på Netflix under påsken. Det var kämpigt. Har aldrig gjort varesig före och efter. Men bra. Och regnigt i Seattle. Stackars Bill. Men han kan ju åka därifrån när han vill såklart. Har väl en solig ö någonstans.
Sätter några pelargonskott och en påse bifftomater när jag är på väg upp från Hulkfyllningen. Tänk, snart kommer det inte en dag när man inte konstant är dammig av pelletsdam. Ljuvligt.
Smörgåstårta idag. Veg. såklart. Men en favorit. I alla fall om man får påskmust till. Och det får man. Sen Sachertårta. Efter det somnar man igen utan sprit.
Egentligen borde jag väl sätta mig i “studion” och mixa ner en låt. Bara för att jag vill. Bara för att jag kan. Men tror inte riktigt att jag orkar det… Men borde… Kanske nästa vecka. Eller något åt det hållet. Eller kan och kan förresten. Det gör jag väl inte. Går mest på glädje. Ja och det syns väl på lyssarantalet. Som ändock är större än 0. Fler än antalet “vänner” dessutom. Men kanske är de där tjugosex lyssnarna bara sådan som hamnat där bland mina låtar av en slump. Det är OK hur som för mig. Japp, konstigt nog är det så det känns. En befrielse faktiskt för en mycket avundsjuk och missunnsam människa som mig. Eller är jag inte? En del påstår till och med att jag INTE är ocool. Skrämmande tanke. Har byggt hela min existens kring det begreppet ett tag nu.
Men hur som helst. På låtsaskontor skall det inte sitta speciellt mycket under påsk. Möjligen bara för att skriva något i bloggen och för att underhålla växande blommor, skott och frön. Sen ledighet. Det, mina vänner, det lediga – utan längtan till stolen och koden och projekten – det är definitivt något nytt i mitt liv. Jag är en lugnare person nu. Jag har alltid känt att livet är för kort för strunt. Det har funnits så mycket jag vill göra. Men inte nu längre. Jo fortfarande mycket att göra såklart. Men det finns tid för annat också. Och att njut av det andra också. Det ironiska är väl att det här sker när man inte har sådär jättemånga år kvar. Nu om någonsin är väl ens tid utmätt. Man ser döden stå där med sin flagga och vinka.
Åldrandet har get mig två viktigt bra saker
- Skit i vad folk tycker. Men lyssna på vad de tycker för ibland finns det input värd att höra. Men sällan när folk har åsikter om ens leverne.
- Njut av det som är. Hur det än är. Det är de där alldagliga sakerna man värdesätter där borta. Inte priserna och festerna.
Fast det där tänker jag såklart inte tala om för någon under trettio. Man måste komma på det själv. Dessutom vem lyssnar på en sådan som mig.
Men nu får det vara nog med ord. Det finns en bok. Det finns en soffa. Japp lite godis. Vad mer kan en ocool gubbe på en kulle ute i ingenstans önska sig.