Ingen går hel ur det här : mitt liv i den svenska musiken
av Kjell Andersson
Jaha, då var den utläst. Det är en tegelsten. Den kräver lite skummande. Men slutomdömet är ändå att den är värd att läsa. Absolut. Definitivt. Framförallt för oron. Ja, oron. Den som kräver droger. Den som kräver Stureplan. Den som kräver Riche. Den som kräver samma bar som Hemingway intog sin whisky på i Paris och i Venedig. Jodå samma märke av whisky också. En sexa. Eller samma sak i New York., London. Vad hade John Lennon gjort? Vi måste också…
Att gräddan av Svenska artister har den där oron. Att de så barnsligt tror att geniets gåvor så lätt fångas genom att finnas där de som upphöjts en gång fanns. Att de faller ner på knä så fort Dylan nämns. Eller när vem som helst annan av “de stora” och ouppnåeliga finns där. Det fungerar med Springsteen också. Det är svårt att förstå det där. Osäkerheten på sitt eget värde i förhållande till “gudarna”. Att fortfarande känna den fast man står där framme och tiotusen och fler älskar en och de i sin tur är beredda att ge vad som helst för att komma nära det som är deras genier och (av)gudar. Att vara så små när alla tror att det är tvärt om.
Jag tänker många gånger – “men väx upp för fan”. Ja inte bara till Kjell. Till alla de där han omger sig med. Eliten i Svensk musikliv. Och allt kunde lika gärna utspelar sig på en ungdomsgård i Hudiksvall. Kompisar som har kul och kallar det genialitet. En liten värd. En låtsasvärld. Det hemska är att den där lilla världen är och kontrollerar allt inom sitt fack i ett helt land eftersom alla stolar av värde upptas av de inblandade. Man suckar. Man häpnar. Om man utropar sig själv till geni är man kanske inte ett ändå. Inte de närmaste som tror på just det heller.
Men anekdoterna med Per Persson och packet är såklart härlig. Roligt när man känner någon det berör. Men Ulf Lundells spöken får man ju också en mer ingående inblick i. Den svarta hunden rastar dem alla i den här boken. Det borde såklart istället vara tvärt om som för varje eller åtminstone de flesta hundägare. Men medvetenheten finns där i alla fall. Om att det är så. Om det gör någonting bättre vet jag inte. Jag har aldrig ens varit i närheten av de höjder dessa människor seglar på.
Jo, jag tycker nog man kan läsa den här boken.
Andra böcker som jag läst finns här.