Det är drömmarna som bär oss framåt.
Dom måste inte alltid bli sanna.
Då vore allt så förutsägbart och tråkigt.
Dom tar oss dit dom tar oss.
Framåt, bakåt, uppåt, nedåt.
Alltid i rörelse i den riktning
vi tror vi önskar,
men inte alltid till det mål vi satte ut. Alltid i rörelse.
Alltid påverkad i sin kurs
av minsta lilla molekyls vibration, interaktion, grundkrafter,
men aldrig i vila.
Så snurrar hjulen tills vi inte drömmer längre
och vi gnisslande kör fast och blir en del av
andras drömmar.
Äntligen helt fria.