De där buggarna. Det allt handlar om. I allt. Att hitta dom. Att eliminera dom. Eller ta sig runt dom. det som kallas ingenjörskonst. Ja och jo. Men det där firar triumfer här på låtsaskontoret idag. Jag söker och söker och testar och testar och testar och testar igen. Inser till slut (som alltid kan tillgäggas) att en metodisk genomgång är det enda som hjälper. Ja och efter några timmer så är problemet löst.
Det finns de som tror att de som aldrig stöter på problem är de smarta och framgångsrika. Men hur skall det vara så? Det är bara genom att möta en ständig räcka av problemställningar som man kan lära sig något. Far man frammåt ändå på någotvis så har man bara tur. Tur är enkelt om man har den.
Man kan inte bli någonting utan att ta tag i problemen. Ju mer problem dessto bättre är det. Mängden avgör hur vis man blir i slutänden. Utan problem förblir man en idiot. Det kan vara just det som får folk att tro på räckmackornas existens iof.
Så man skall tacka jävligheterna. Inte hylla räkmackorna.
Nu är jag anmäld till två webinarier samtidigt. Hmmm… Man får swappa mellan efter bästa förmåga. Eller något. Skita i båda är också en möjlig lösning. Se där. Ett problem att lösa igen…
ps Det här med framgångar som en simgulär utvecklare är knepigt. Vem skryter man om sina bedrifter för egentligen? ds