Har tänkt mig en release innan sommaren. I lagom tid för att man inte skall bli upptagen med frågor under sommarledigheten då såklart. Annars vore ju det en variant. Släppa. Sen smita. Se hur det går liksom.
Men stor uppdatering. Plus två år att få till. Nästan allt är genomgånget. Massor av nyskriven kod. Centrerat kring MQTT. VSCP servern är nu hårdvaru och funtionsinterface. Level I och Level II drivare. Där level I är tänkt för de minsta enheterna och level II för lite mer kraftfulla grejer. Men det där är flytande också.
Nu var d t inte det där jag tänkte berätta. Grejen är det där med att vandra mot “klart”. Det är mycket som skall kollas. Mycket som skall fås på plats. Just nu så växer alla listor. Antalet järn i elden är så många att man går i ett konstant snurrande. Hemskt egentligen. Ja HEMSKT. I alla fall så länge de där listorna bara ökas på och ökas på. Men vis, efter att ha gjort detta många gånger nu, så vet jag att att en dag snart nu, så börjar de där att-göra-listorna krympa. Jo öka igen. Retas med mig. Men ändå neråt går de på det stora hela. Och så en dag kan man släppa. Pusta ut… Andas in…
Tills den första personen hör av sig och säger att saker inte fungerar…
Ja sen löser man sådant. Ett tag. Misströstar på sina egna förmågor. Använder det där sista. Och javisst. Efter en tid så avtar också det där. Saker snurrar där ute i världen. Tystnaden, inga tack, är själva belöningen.
Där skulle normala personer då ha en fest. Fira. Dricka öl. Skjuta fredliga raketer.
Här på den här kullen kör vi istället igång nästa etapp.
Det är en slags galenskap såklart. Författare. Musiker. Många andras känner igen sig i det där också. Samma känsla. Ingen av oss vet varför vi gör det här, de flesta vet dock att vi måste.
Men ledig dag imorgon. Möjligen “lite” jobb på kvällen. Vi får se. Jag borde…
Godnatt kamrater. Jämvikt och solidaritet. Bra grejer. Varje dag.