Jag har tydligen väldigt varmt på låtsaskontoret. Säger K. Säger andra, sådana som kommer på besök… ja, jo det har hänt. En gång. Kanske rent av två gånger. Att de där andra kommer på besök alltså. Men inte händer det ofta. Och det var… hrm.. förr… Det kan konstateras, ja och räknas in. Ja och varmt tycker dom också alltså alla att jag har det. Om man nu skall försöka hålla sig till saken.
Själv fryser jag.
Alltid.
Antagligen har det att göra med att jag sitter stilla. Det är mest fingrarna som rör sig. Räcker inte för att värma upp en gubbe. Jo, jag försöker stiga upp och vandra runt lite planlöst “i cellen” ibland. Men inte fryser man mindre för den skull. Snarare mer. Tomheten ger sig tillkänna så fort som man lyfter rumpan från stolen.
Man skall ha ståbord.
Eller ståpäls.
Men bäst är ståbord.
Fast inte om man sitter…
“Nyamko Sabuni är otäck” skrev någon på Twitter idag. Ja och japp, det ärt något otäckt över de där högerkvinnorna. En svart och en vit, men båda oerhört skrämmande. Högermännen är båda vita, men skrämmande rätt ofta dom med.
Men färg har ju inget med det hela att göra såklart. Det är vad man säger. Vad man står för. Hur mycket vi och dom det finns i orden man kastar ur sig. Ju mer av det man tycker och säger och verkar för, desto mindre är man som människa. För dom är ju vi. Åtminstone nästa gång. Jävligheter är ofta rättvisa på det viset.
Sitter och lyssna på koltrasten som sjunger utanför fönstret en stund. Det betyder Spotify avstängt. En ovanlighet. Men ljuvligheterna finns i den där sången. Skulle man ens vilja leva i en värld utan det där? Tänk att det finns dom som inte har tid att stanna upp och lyssna. Så bråttom man måste ha. Så stor och viktig man måste vara.
En fotbollsgeneral orerar över Folkhälsomyndighet och regering som inte inte tillåter publik på fotbollsarenorna i det antal HAN tycker är det sanna och riktiga. Jag vill rycka tag (hårt) i den jävlens nacke, sätta på honom en gasmask, skjutsa honom till närmaste IVA och låta honom suga slem ur lungorna på de som ligger där. Kanske kan det gå in då. Men antagligen måste en mamma, ett barn, eller någon närstående dö innan poletten ramlar in. Ja antagligen hjälper bara hans egen sjukdom. Då blir skriken de omvända. De där männen (och kvinnorna) skriker alltid ORÄTTVIST i alla lägen. Dumma i huvudet troligen. I det kan man kanske förlåta dem. De veten icke vad de gören.
Eller sägen.
Om man nu skall tala tungor. Nästan åtminstone. Eller tala som en präst(usling).
Håll med om att det låter mer som ord från han/hon/det/gud än ord från en gammal ocool gubbe om man skriver sådär. Nåja. Nehej, INTE! Kalle Anka har väl en del sanningar att komma med han med.
Ibland.
Har inte ens titta på en båtannons än i år. Det finns nog ett rekord liggande i det. Om man letar. Eller troligen bara ännu en dröm som förkastats på drömmarnas rostande skrotupplag. Förresten: Oj vad guld en sökande skulle kunna finna där. Men ingen söker någonsin. Inte där. Krävs brytande av nya vägar för att ta sig dit. Alla går de vägar som redan är upptrampade av andra. Säger sig ändå vara de första som går där. Det var inte saker att upptäcka som tog slut vettu. Det var de som ville ge sig ut på upptäcktsresa.
Stavningskontrollen tycker att “båtannons” ovan skall bytas till “bilannons”. Så väl känner den mig. Fast ännu rullar den röda. Det är flera månader till besiktning. Undertecknad vilar helt ovetandes om vad som väntar följaktligen. Möjligen finns tid för “bilannonser” således.
Men “trollen” i “kontrollen” har alltid oroat mig. Vad har dom där att göra liksom.
Men nu är det fest. Har inte tid mer med ord och svammel och ärliga bokstäver sända rakt ut i voiden.
Så POFF liksom…