Jag stoppar två fingrar i halsen. Men det händer inget. Antagligen tänker jag på fel person(er). Anledningen, ja det var länge sedan man fick känna den där sura äckliga känslan av en riktig spya. Allt är bättre liksom. Ja och efter att man spytt så kan saker och ting bara bli bättre den dan. Så tänker jag.
Men inget alltså. Det fungerar inte. Inte ens den eminenta hårdmacksfrukosten kommer upp.
Nu sitter jag här på låtsaskontoret. Det skall Zoomas mot Movexum, Gävle snart. Sen kommer sotaren. Ja ni fattar. Det händer mer här idag än det hänt på flera år. Det behövs liksom ingen aktivtetshöjning av spyor, kräk, hulkande. Lägger alltså ner det där. Innan min firma konkade spydde jag varje dag på morgonen under ett halvår innan jag gick till jobbet. Har väl alltså gjort mitt där. Länge sedan nu. Långt från ett sådant läge nu dessutom. Man kan känna glädje över sådant.
Det där zoomandet är ett försök att vara lite social. Fast enkelspårigt såklart. Jag deltar sällan speciellt aktivt. Inte i de Svenska, de som händer sällan, och inte i de Engelska, de möten som hände ofta. Men ibland finns guldkorn i de där “grejerna”. Sällan men ändå då och då. Dom kan man snappa åt sig och leva på ett tag.
Dricker kaffe. Inte bra. Dels blir lunchkoppen inte så god. Dels så tär en extra kopp såhär på morgonen på ransonerna, de som helst skall räcka en vecka till och lite mer. Fast några dagar utan kaffe har sällan död på en enda gammal gubbe. Men det krävs att man läst Fantomen i sin barndom för att uppbåda styrkan såklart.
Drar ut en låda. Det här händer under gårdagen. Gamla åldrade skrivbord från Edsbyverken här. 50/60-tal. Djupet i lådorna är manslångt. Japp, en fullvuxen man skulle med lätthet gå ner i den nedersta lådan. Ja inte en som är fullväxt (och ståtlig) som mig. Men en med mer normal konstitution. Lätt. Oklart varför dock. Men om Lill Lindfors ägde det. Solklart. Eller hur hon nu tänker i låten sin.
Men nu drar jag ut den alltså. Oklart varför. Undrar väl vad som kan finnas i den. Nämligen varmt nog att befinna sig i rummet nu. Ja och det vanliga har förpassats dit. Några påsar med kretskort. Lite komponenter. Sådant som blev över och inte färdigställt. Men så sticker det fram en påse lite längre in och när jag för in handen så hittar jag en hel massa med kretskort som borde ha fixats sedan länge. Som är totalt bortglömda. Jag får använda flera timmar till att matcha dom med ritningar. Sådant som skulle fixats för fem år sedan alltså. Men som av naturliga skäl inte fixades då. Men några av projekten håller nog fortfarande. Sicken fest det blev. Vintern är räddad, som om den inte var det redan. Mitt liv hade inte räckt till ens om jag kunnat klona mig till trettio personer. Jag lovar.
Google berättar att +400000 har sett mina foton. Det berör mig inte i ryggen mer än ett myggbett. Google liksom… Urk. Spyr nästan utan fingrar.
Fast jag har alltså “mycket” att stå i idag så det här får räcka med ord från kullen. Ha en bra dag gott folk. Ja ni andra också…