Varje gång (åtminstone i princip utan undantag) en Stockholmsbaserad föreläsare kör sin grej (är med om det idag också) så läggs det hela upp som om vi här ute på landet och i orter som Gävle och andra “små och obetydliga ställen” aldrig varit i en större stad och sett… ja en bil, eller en elcykel eller annat sådant där som ÄR VARDAG där. I ännu högre grad anses vi inte ha sett resten av världen. T.ex Singapore, New York, den där dalen i Kalifornien som alla är så (förbannat) imponerad av.
Jo jag blir (lite) irriterad på det där. Men vet ju samtidigt att London har samma attityd mot Stockholm, eller New York mot London. Men hej och hå liksom. Det blir liksom lite barnsligt.
“Skärpning” skulle man kunnat skrika. Eller “säga“, om man är lugnare lagd. Men man tuggar i sig. Eller slutar lyssna. Stänger av. Oftast det sista. Eller jämt så. Rent av alltid blir det avstängning. Synd.
ps Jo jag vet. Det här är typiskt gubbgnäll. Men det kan inte hjälpas. Åtminstone är det inte levererat som en insändare den här gången… ds