Så anländer han igen den gamle sure Österlensgubben. Motvilligt sker det där från min sida. Försöker mota i dörren. Men han tränger sig in. Har bestämt sig. Hit skall han. Men har jag nu ställt mig i den långa kön av gubbar som vill lösa den där fyran, bok fyra alltså, så må han väl få komma in då. Jo. Tänker att man kan ju alltid skumma valda delar. Eller hela boken. Så att man kan säga att man har läst den. Det är ju tufft. Att ha läst en sån här bok. Också om man nu inte gjort det alltså.
Men vi får se. Skummar gör jag bara när det blir riktigt dåligt. Det är stadiet för lägga boken åt sidan. Fast nu är det här en bok med kö på. Man har två veckor på sig. Många sidor. Man måste rappa på. Helst vill man ju hinna med annat också. Skumma alltså. Eller alltså låtsas att man läst den. Det är så man blir ett geni. Man tar genvägar. För visst räcker det väl att folk tror att man är ett…
Ja sen står jag i kö för bok fem också. Ja jävlar. Tur i alla fall att Guillou har avslutat sin serie. Det är liksom mycket gubbar ändå. Speciellt när man själv är en.
Men om jag inte skummar fyran så får jag väl skumma femman. Sen hoppas jag att han lägger ner. U.L. alltså. Så att man kan skriva om fåglar ifred alltså. Sen han började skriva sin blogg och skrev om fåglarna på gården så härmas ju alla vi andra som också skriver om fåglarna på våra gårdar. Spelar ingen roll att vi andra var först. Jävligt är det. Spott. Spott. Söderut.
Nä det där förtjänade han såklart inter. Jag säger bara “Öppna Landskap”. Det är inte vem som helst som kommer upp med något dylikt. Ja och jo och visst, det finns ju tjugo till på samma nivå som kommit från hans hand. Man bör buga sig mellan loskorna. Motvilligt men lite villigt också. Men inget fel på gubben. Men den där fyllekörningen ligger liksom ivägen. Kan inte acceptera sådant. Nope. Inte av någon.
Antagligen är det dessutom bara en egen brist på talang som genererar gnället uppåt. Men hellre slå uppåt än att sparka neråt är min device. Dom där nere slår så bra på sig själva.
Någon värme är det inte att tala om här på kullen. Alltså fryser jag. Men till helgen skall det visst bli ändring på det. Värme. Blir det inte så, så får vi offra en meteorolog. Eller två. Då finns gudar som måste blidkas. Såhär kan vi inte ha det. Sommaren är kort. Och någon måste ju ändå bära hundhuvudet. Så varför inte en budbärare. Det har fungerat förr i historien. Ett avhugget huvud tillbaks till prognosmaskinerna. Sen jävlar kommer sommaren. Säkert.
Räknas det där som ett hot?
Isåfall tar jag tillbaks det.
Feg är jag sedan barnsben.
Har egentligen inget emot meteorologer. Vi kan lika gärna ta en lapplisa.
Men…
Sjuttioplussarna rusar runt som stepphöns hela bunten till barnbarn och andra tillställningar. Nu är dom skyddade. Skiter väl i alla andra. Dom har väntat länge nog nu. Fyrtiotalisterna. Proppen. Har alltid hållit sig själv först. “Sjuttio är det nya fyrtio”. Sicket trams. Gamlingars sludder. Men det är inte över. Inte på långa vägar. Man får hålla ut. Det finns ingen som vill. Man måste. Serru.
Fast som sagt. Influenser blir jag aldrig. Mina ord har alltid fungerat i motsatt riktning. “Ja vi åker till…” Då vill alla andra åka åt andra hållet. Ett helt liv med det gör att man resignerar. Ja och vid sextio börjar fatta att det inte är någon ide att försöka påverka.
Det skall vara BlondinBellor till sådant. Eller i alla fall en rolig person. Eller snygg. Möjligen kan rik fungera det också. Lite.
Men skitsamma. Det där är inget att gråta över, i alla fall inte när man har gråtit klart.
Fyra koltrastar utanför fönstret i morse. Det laddas nog för sångtävling. Där ligger melodifestivalernas mediokra utbud i lä. Nåja, det var ett tag sedan jag tog del av det där. Man skall inte gnälla. Många gillar. OK för mig. Ulf Lundell tittade säkert.
Nej. Jag försökte alltså inte härma U.L. nu. Jag är min egen.
Har min egen kulle.
Där det ofta är det full rulle.
Utom när undertecknad äter söt bulle.
i tid och otid och lusse lulle.
Nåja
Men det gick fort.
Man kan inte begära mer.
Men nu skall jag packa ihop lite högar med hårdvarupapper och göra mig redo för några raders otroligt vacker kod. Eller också kanske man skall lägga mig. Återstår att se. Men ljuset ute gör att man tror att klockan är en bra bit före åtta. Vem vill sova nu liksom. Det är sommar. Man bör leva sommaren.
Gäsp…