Ute sol. Rent av perfekt. Om det inte var för en “kall vind”. Eller ljummen. Men fryslortar som mig tycker såklart den är kall. Men inne blåser det inte. Där sitter jag. Japp. Fryser. Såklart. Stillasittandet. Det blir liksom ingen fart på kroppen. Tänker så. Rör mig runt lite planlöst i lokalerna. Det hjälper en del. Men fryser igen efter en stund när jag satt mig tillrätta igen. Konstaterar surmulet att jag “får väl frysa då“.
Nope. det är inte temperaturerna det är fel på. Även om de som synes ovan i diagrammet tycks uppföra sig underligt här på kontoret idag. Första juni. Per definition sommar. Normala människor fryser inte den här tiden på året. Tyvärr har jag aldrig varit normal. Fryser alltså.
Men framåt midsommar så skall väl även en sådan som jag vara upptinad. Med lite tur. Jag brukar ha tur. Bar lite otur ibland. Sällan. Några kraftiga käftsmällar. Inte mer.
Låtsasjobbar.
Träffar inga människor.
Pratar iof med några i !IRL.
Men det kan väl knappast betecknas som social verksamhet. Svar på frågor. Tre snabba. Sen har man gått ett varv runt jorden. Virtuellt. Jodå, räknades det som jorden runt resor så gjorde jag dem nästan varje dag.
Set till och med journalister som skriver “dem gick ut och gick” numera. Sprider sig det där. Man får lära om. Snart. Istället för att låta de där särskrivningsknivarna skära också i sig själv och detta. Språket förändras. Det är meningen. Det är bra. Men just det där skär till och med i mig. En oförbätterlig slaffsskrivare. Kan eventuellt vara ett tydligt tecken på att man uppnått “mogen ålder”.
Gnällandet tilltar.
Hjälp.
Associerar direkt till Ulf Lundell. Läser ju “fyran“. Fattar inte varför jag finner nöjer i hans vardagar. Men dte gör jag. Som om man inte hade nog med sina egna mysterier.
En del verkar verkar ha det så lätt. De gör den enklaste av grejer, eller ännu oftare, det räcker med att prata om att gör den enklaste av grejer. Sen börjar folk kasta pengabuntar på dom. Tills som med emfas måste ropa STOP. Det måste vara skönt på något vis det där. Har aldrig ens varit nära. Utnyttjad för det mesta. För snäll. Eller dum i huvudet. Eller bara motbjudande som människa. Har inte klurat ut var skon klämmer som mest. Men fattar. Glider istället, som på begäran, in i ett vegeterande pensionerat tillstånd. Försöker hålla käften på vägen in där. Går sådär. Såklart!
Avundsjuk. Har alltid varit.
Tänk vad den gamle mannen och pensionären Leif W Persson måste vara hatad av de aktiva brottsbekämparna. Tänk dig själv, en tyckare i pensionsåldern som kommer in på ditt jobb och berättar hur det borde göras. Roligt är det inte. De unga är bättre. För att de är verksamma och aktiva. Alltid. Leif borde alltså också vegetera bort ut i jaktmarkerna som en gammal indian. Bli jultomte istället. Eller är väl redan.
Det är för mycket gamla gubbar i Sverige.
Ättestupor borde märkas ut och gratis färdtjänstresor riktas mot hem för gubbe och närmaste ättestupa. Tid för uppgiften kan man själv få bestämma. Hopphöjd lika så. Men hoppa bör och borde rätt många. Lundell och Persson kan börja.
Fast å andra sidan. Det där ordnar sig själv. Till slut. Inget större fel på de där gubbarna egentligen. I alla fall inte om de håller käften för det mesta. Å andra sidan kan man låta bli att lyssna på dom själv också. Sen är allt frid och fröjd. Så får det bli.
Men måste läsa klart fyran och femman först. Hur jag nu skall hinna det. Får ta låtsasledigt.
Men häggen blommar här. Doftar så gott att även en synnerligen deprimerad person blir upprymd och glad. Ja en sådan som jag med.
Den gamla damen är på gång hon också. Vit bröllopsskrud. Grannens körsbärsträd blommar redan. Den gamla damen behöver några dagar till. Men är som varje år den vackraste av dem alla. En hård vinter kan inte göra något åt det.
Det är liksom den tid, precis den som fredagar är för helgen, just nu. En tid när man har allt det härliga framför sig. När man väl ramlar in i det hela så är allt snart över. Man måste alltså passa på att njuta med allt man har NU. Ge sig hän. Alltså borde man rimligtvis inte sitta inne en sekund…
Nåja. Allt gott. I tiden. Just nu fryser jag inte ens. Attans. Låtsasjobb föröver.