Första natten sovande med öppet fönster. En ljuvlighet. Det och barfotadagar. Ren njutning. Som en sipp på en bra single malt där eftersmaken aldrig tonar bort.
Tyvärr vaknar jag också snurrig. Det kommer till mig det där ibland. Irriterande. Vaccinspruta. Pollen. För lite sömn. Eller bara som det är. Jag vet inte anledningen. Men lite jobbigt.
Fredag. Ännu en vecka som kastat sig fram i livets tävling och som nått sitt mål. Kan man få önska sig veckor som är längre. Segare. Har dagar som är svåra att fylla med aktivitet. Nehej. Det får man inte. OK. Man får väl leva med de här korta veckorna då. Det är som det är. Efter ett helt liv med sådana borde man vara van dessutom. Vid det här laget. Men icke. Alltid lika förvånad när fredagen kommer. Behöver alltid ungefär tre dagar till. Eller fem eller fyrtio. Ja fyrtio, femtiodagarsveckor, det vore något.
Den fina backuplösningen fungerar tydligen inte om man har för många filer. Nehej. Måste hitta en anna lösning för det där. En tanke är att bygga en mindre server ute i garaget. Då kan man spegla och backa från maskinerna här på låtsaskontoret dit och skulle huset brinna upp så finns det chans att man kanske kan rädda det som finns i garaget. Fast bäst vore såklart om folk i Los gick samman. En server gemensamt. Men jag tänker inte ens försöka att föreslå något sådant.
Fast konstigt det där med backuplösningar. Google’s lösning fungerar inte heller. Jag har testat andra. Samma sak. De suger. Ändå är väl inte problemet helt svårt kan man tycka. Det borde såklart vara lösbart. Speciellt efter alla år vi grejat med det här. Lokala lösningar fungerar ju ändå kanon trots allt. Det endas som skiljer är väl bandbredden. Fungerar gör det inte.
Skit. Kan tyckas.
Men dag kvar ännu. Den skall skördas på sina timmar trots det snurriga. Med ett öppet fönster ut mot världen och fötter utan strumpor skall det nog gå bara bra.