Murkelår i år

Just dom här första turerna ut i skogen när våren till slut vunnit över vintern är de mest underbara. Med vackert  väder och ljumma vindar som smeksamt och med känsla torkar ut markerna så kan det omöjligt gå att finna ett tillfälle bättre lämpat för murkeljakt.  Så på Lördagen kliver vi upp lite tidigare än vanligt. Ned till Wilmars och köper lite färskt bröd som vi smaskar i oss. Sen en kort tur på en lokal auktion. Inte mycket som vi vill ha. Förösker ropa in en bättre stereo men den blir för dyr. Kommer därifrån med tre lådor böcker istället för 20 spänn.

Nu kan vi lugnt köpa oss varsin glass och dra ut i skogen Karin och jag. Murkelstället ligger 2 1/2 mil bort så vi har gott om tid att äta upp våra glassar. Pistage idag. Gott.

Murklor skall man ju ut och leta när björkens löv är som musöron. Nu är dom lite större än sÃ¥, sÃ¥ det är hög tid. Hygget vi är pÃ¥ bjuder pÃ¥ allt. NÃ¥gra hackspettar trummar pÃ¥ en varsin torrak med ungerfär tusen meter mellan sig. Ett trummsolo “ratata…” som dom framför varannan gÃ¥ng. SvÃ¥rt att avgöra vilken av dom som honorna tycker gör det bästa jobbet men jag ser att den som sitter närmast redan lockat tvÃ¥ till sig. Nästan alla platser här har blÃ¥nande berg Ã¥t all hÃ¥ll. SÃ¥ ocksÃ¥ detta hygge. Vackert en sÃ¥dan här dag.

När man plockar murklor har jag märkt att det gÃ¥r bäst när man befinner sig i en speciell stämning. Man gÃ¥r där pÃ¥ hygget och letar i en sinnesstämning som tydligt markerar att man kan vandra omkring här och njuta av utsikten, de ljumma vindarna och möjligheten att vandra runt och fundera och att det blir en lyckad tur oavsett om man hittar nÃ¥ra murklor eller inte. Det är dÃ¥ dom dyker upp. “Murkelögonen” vaknar till liv. Man kan urskilja den där lilla kontrastskillnaden i brunt mot guset i stenarnas skuggor och i groparna.

Nu är det murklor överallt. Man går efter ett traktorspår och plockar murkor och ser dom i det andra spåret och måste skicksacka sig fram. Otroligt roligt.

Nu är det inte bara murkor man ser. Spilkråkan har hackat ur en stubbe

i sin jakt på mat. Bjrönspår är en vanlig syn. Dock inte just på det hygge vi är på idag. Ser faktiskt inte ett enda vilket är ovanligt.

Annars är det stenar som farcinerar. Rosenkvars, porfyr och allt annat. Fast materia där man ser att den en gÃ¥ng mÃ¥ste ha varit i flytande form. En annan tid.  Olika material som “växt” samman med varandra och bildat intrikata mönster. Allt det rostiga och ärgade som tyder pÃ¥ mineral innehÃ¥ll. Järn, mangan, koppar och kanske silver och guld. Det finns överallt. Kanske finns det värdefulla tillgÃ¥ngar här i marken. För mig spelar det just nu ingen roll. Jag njuter av dessa tings skönhet. Försöker att gÃ¥ in i den rytm som anges av stenarnas lÃ¥ngsamma klocka i ett galleri där all konst är gratis och fri.

Jag är tacksam för varje murkla jag hittar. Tänker pÃ¥ min far som ocksÃ¥ upplevde just dom här turerna som stora glädjeämnen. Som Ã¥kte ut med bilen för att leta upp nÃ¥gra bra ställen och sedan tog med Karin och mig sÃ¥ att vi kunde uppleva det han kände. En tid när vi var “Stockholmare” och detta var exotiskt och spännande. NÃ¥got vi sÃ¥ ofta glömmer idag.

Vi plockar en varsin kasse utan nämnvärda problem. Det är varmt och svettigt men skönt. Jag känner en upprktig tacksamhet för att naturen, som vi är den del av, ger oss denna möjlighet. Dom murklor vi plockar nu kommer att finnas på nyårsbordet i Karins goda krustader eller varför inte i den murkellasagne som Karin uppfann när vi som fattiga studenter bara hade lasagne plattor och murkor att tillgå. Två kassar räcker och blir över. Det finns tillräckligt för att vi skall kunna ge bort också. Tillräckligt kvar på hygget så att andra också skall få sin del.

Karin rensa när vi kommer hem och sen får giftet torka bort på några tidningar på vinden

En härlig dag helt enkelt.