I releasetider som dessa får man öl till maten. Sådan obeskrivlig lyx unnar man sig minsan alltså inte annars här på kullen. Den där biten brie på ett kex var väl inte äcklig den heller. Inte morotslassangen heller. En underlig maträtt faktiskt. Morötter (rivna), Lassangeplattor. Keso. Gifter sig i ugnen. Jättegott.
Men kämpar på här. Tänk så mycket det alltid är kvar när man är “färdig”. En underlighet och paradox. Men dagar där man går i säng en god bit efter tolv och är nere på kontoret till sju tuggar i sig kvarvarande bitar på resan mot “klar”. Ett förlovat land att nå. I alla fall under två tre sekunder då man unnar sig och hinner ta ett djupt andetag innan man börjar om hela resan igen.
Men i längden går det såklart inte att hålla på så här. Sex timmars sömn är bra. Gärna lite mer. Sen kanske en lugnare lunk över huvudtaget. “Man är ju inte ung längre“, japp, åldern inne för dylika ursäkter faktiskt. Fast tveksam om den håller. Världen tillhör de unga. Inte fan tror dom på sådant.
Fast det här är livet när det är som bäst. Det är bara så. Fast skall man vara ärlig så finns det rätt många andra “bäst” också.
Men nu kaffe.