Jag midsommarkodar. Det finns inget annat ord för det. Men njutning i sådan kod också såklart. Om än aningen jäktad just nu. Semestern knackar hårt på dörren. Innan jag öppnar den skall jag bara…
Men en regnvädersdag idag. Det tackar man för. Får gärna bli en imorgon också. Sen efter det gärna uppehåll några dagar. Fast det går väl ändå också.
Spansk skogssnigel invaderar kullen. Jag har svårt för det där dödandet. Men man måste ju. Så tio stycken bara på vägen till postlådan och tillbaks. Jag, icke stolt över mig själv för det där. Ville slippa. Men vill ju ha blommor också. Man måste välja en av dem. Antar det är så det fungerar i krig också. Vi anpassar oss. Försvarar det vi anser vara vårt. Justerar emotionellt efter behov. Avhumaniserar, avpersonifierar. Skapar “de andra” och “vi”. För att möta hotet och vår egen verkliga eller inbillade rädsla.
Men kanske är det i alla fall bra att det inte känns bra. Åtminstone det skiljer en från det rent barbariska. Om, det nu finns något sådant. Kanske är det bara ett annat “dom”.
Nope, nu skall jag sätta på lite hård musik på hög volym och sedan midsommarkoda klart. För freden. Och för Siemens som tydligen fattat värdet av maker-världen. Man häpnar över sådant. Disruptivitet. Absolut.