One to go…
Men mycket tur kan det gå. Men den här drivaren har lägst prioritet så om jag nu inte skulle hinna med den så må det så vara. Men ännu några timmar kvar innan semestern tar vid så chansen finns där ännu. Har iof redan ändrat status på Github till “VACATION” så egentligen har semestern väl redan startat. Och jodå, nu börjar det väl liksom kännas som man behöver den där semestern. Ögonen går i kors. Ser svarta prickar.
Men sandkonstens mästare har jag gått och blivit. Det blir inga trumpeter eller fester för det jag producerar. Texter, musik eller kod. En gång i tiden kanske man hoppades på sådant. Satt därt besviken när man blev en del av bruset. Numera är jag igång med nästa sandkonstprojekt innan det det nuvarande är slut. Mycket nöjd med att ha kommit dit. För Open source kan vara tröstlöst. Så många vill ha. Så många kräver. Så får ger något tillbaka. Det är faktiskt så att tystnad är den största belöning man kan få. Då fungerar det. Oftast. Om inte bruset stampat på grejerna i ren ilska och pulvriserat allt man gjort till molekyler igen. Men jämvikt. Den finns där. I sönderfallet. Jag tror på den.
Men semestern har sina projekt. Hjärnan brukar dessutom köra igång där i dom och mellan dom. Skall försök rikta tankarna mot studiodator och mixerbord. Så kanske, någon regnig dag under sommaren utan för mycket åska, så kommer det någon ny “musik” härifrån. Jodå, sandkonst det också. Brus.
Fast lite till nu alltså.
Sen så.
Liksom.