“Den gamla damen” skämmer bort oss i år också. Mängder med körsbär bjuder hon oss alla som älskar henne på. I år trotts att vintern var svår med sina isstormar med seg kall is som kletade sig fast på sköra grenar, blev tunga och förstörde och bröt av. Men livet vinner alltid över smärta och döden. Man lär sig det av dagar som går.
Planen är att plantera en liten syster åt henne i år. Våra planer blir kanske aldrig kanske riktigt till verklighet i den tid vi placerar dem, men i så fall får det bli av nästa år eller året efter det då. Det där är bara tid. Körsbärsträd växer nämligen inte på träd. Man får hosta upp en hel del kronor om man vill ha ett.
Men jag gillar verkligen det här trädet. Skatorna gör det dom med. Trastarna likaså. Vi delar broderligt och systerligt varje sommar på det som serveras. Allt annat vore såklart ett skämt. Men sommar utan att få stoppa in ett solvarmt och sött körsbär i munnen blir ingen sommar. Ja, det tycker vi alla. Skatorna, Pica Pica, mest. Jag önskade att alla gamlingar på ålderdomshem haft en stor trädgård nära sig med äpplen och päron och körsbärsträd så att de kunde njuta som jag en dag som den här. En oas där man kunde få dö i en solstol under ett äppleträd om man så ville en dag när alla orkars ork lämnat en.
Men för mig är det alltså gott att leva också denna måndag. Den som ändå hade något att klaga på.
Lekte i studion igår under kvällen. Gjorde “klart” en låt som legat och ruttnat ett tag. Eller kanske… , snarare, blev den “klar”. Gick till sängs med en känsla av missnöjdhet över resultatet men vaknar på morgonen och lyssnar och tror att jag ändå kan stå för det som sägs och hörs. Vi får väl se vad det blir till slut. Någonstans får man ju bestämma sig. Här är det ändå så att det blir lite vad det blir det där som kommer fram. En känsla av frihet och ickeinlåsning ingår i hela processen. Sätt på mig bojor och ge mig en att-göra-lista och jag dör.
Idag, 2014, tog en älgkrock Lars Jonsälls liv. På väg hem efter en Scorpions konsert. Scorpions spelades på hög volym i bilen. Tjoff. Tiondelar av sekunder. Jag har själv varit med om det. En älg, en bil. Tröghetskrafter. Det känns som om det var igår det hände. Det kändes bra att få sjunga på hans begravning. Tacksam för att jag fick det. En bra människa han Lars.
Skulle egentligen behöva en låtskrivarhelg i Orsa. Har varit fantastiska möten med andra musiker med ny insikt i hur egen musik skapas. Första gången. Första dan. Efter att vi presenterat oss. Slängde man in oss i olika rum och sa “gör musik”. Jag och en tjej. Man får släppa hämningarna då och bara köra. Ja och musik blev det. Peter Lundblad peppade oss all med sitt lugn, sin vänlighet och sin respekt. Magnus Carlsson (en av gråtarna) nästa gång.
Men vill köra ett projekt där jag vänder på min musikskaparprocess. Nu – beat, musik, sen motvilligt text. Istället. Vill skriva text, sen göra musik. Jag gillar ju båda men av någon anledning inte tillsammans. Varför det? En knut där som behöver knytas upp. Helt säkert. Ja, ett projekt till att hinna med innan man dör alltså.
Inkorgen i mailen har nått 2361 mail. Då har jag såklart hanterat en del också. Om två veckor är det dags att ta sig igenom det där. Känns långt borta just nu. Men vet ju hur fort det brukar gå. Trivs faktiskt ganska bra med läget som det är just nu. Avspänt är sammanfattningen. Gott alltså.
Nu skall jag gå ut och leta mig ett riktigt rött och läckert körsbär. Så det så.
