Trötthetens monster klättrar upp på mina axlar och hänger sig kvar där. En tung jävel. Eller djävel. Eller kanske rent utav djävul. Inte vad jag räknade med att bära på nu ikväll. Tanken vara att sitta någon timme till här på låtsaskontoret. Bli “klar” med delmoment. Men “örsker int mer idag“. Tror jag.
Men en bra dag fram hit. Caddar om lite kort. En halv millimeter hit och en halv millimeter dit spelar stor roll ganska ofta där. Gör om gör rätt som en gammal chef ofta sa.
Att närma sig pensionsåldern är mentalt påfrestande på många sätt. Skall man ta ut den där tjänstepensionen under livstiden. Eller skall man sikta på fem år, eller tio år som livstid. Använda pengarna till att göra något medans man kan. Farsan blev sjuttio och några månader. Vad säger att jag blir äldre? Eller att jag blir sjuttiofem. Hur mycket ork finns det kvar där om man blir det? Bättre att ta en öl eller två i Prag de här åren kanske än då som dement på ett ålderdomshem eller som uppeldad och utslängd.
Svårt.
Men värst är alla seniorerbjudanden. Eller allt som handlar om det seniora livet. Sommarkollo för pensionärer. De som är sextiofem och uppåt är välkomna… Ja jävlar. Eller djävlar då. Föredrar den första varianten dock. Den har mindre med djävlar att göra. Sakrala monster i overklighetens dimmor.
Fast tänker inte så mycket på det där annars. Kopplar liksom inte mitt jag med den verkliga åldern. Det går inte. Omöjligt. Har man ens blivit vuxen ännu? När hände det isåfall.
Men sen “ocool gubbe” då. Den insikten har jag. Hur man ses utanför sig själv. Jag har svårt för kvinnorna och männen över femtio som jaga det unga för att försöka hänga sig kvar i någon slags egen ungdom. Inte så att jag tycker att man inte skall få det. Alla får vara hur fåniga och löjliga och patetiska man vill. Men man bör åtminstone tillkännage det för åtminstone sig själv. Inse att man är rätt skadad då, om man hänger sig åt det där. Är lite dum i huvudet. Eller faktiskt ganska mycket dum i huvudet.
Men alltså. Alla gör som dom vill. Såklart.
Ålder är väl bara ett påhitt ändå.
Men det man upplever i tiden är det inte. För det flesta räcker det inte bara med att knulla.
Men vad vet jag om sådant. Glöm allt jag skrev. Lev. Som du vill. Och lite till. Om det där är vad du drömmer om min vän.
Jodå. Tröttheten hänger kvar. Lika bra att ge sig. Centralorten skall besökas imorgon. Inte ofta den besöks. Men ibland måste man. Ljusdal är betydligt bättre och vackrare än sitt rykte. Det är inte bara en ful gammal bandyboll liksom. Dexcupreliker. Men den man älskar agar man. Heter det ju. Men jag förstår och hejar på ungarna som vill därifrån och faktiskt drar iväg. Man bör prova. Ljusdal finns kvar. Man kan återvända om man känner för det. Ofta lyft till en annan nivå då. En bättre människa. Ja eller sämre. Sänkt. Allt är såklart möjligt. Men att uppleva stärker. Att se stärker. Att känna stärker. Därmed inte sagt att man kan gör allt det inom Ljusdals kommuns gränser också.
Såklart.
Men jag tror att jag går och lägger mig. Ny bok finnes. Verkade vara liten text. Mina glasögon är definitivt på gränsen. Tröttheten accelererar där i sängen när man skall läsa alltså. Man somnar snabbt. Sidorna räcker länge. Gott. Alltså bra rent utav. Man köper inga nya glasögon. Spar pengar. Sover ut. Köper inte böcker heller. Spar ännu mer pengar. Blir glad. Allt gott. Till slut.
Kortmeningarnas kulle.
Tänk om man bara också hette Julle.
Så bra allt blivit då.
Men nu gör man inte det.
Allt är rätt bra ändå.
God natt!