“Brädgårn”. Jag är alltid lite orolig när jag skall dit. Fast byggvaruhus heter det väl numera. Det finns allt där. Men ser ganska lika ut nu, som när det hette brädgård, de gör de. Män med hängselbyxor och tumstock i bakfickan. Tumstock. Sug på den. Eller förresten, gör inte det. Se istället männen framför er. Männen, de som kan det där med 3/4 tum och åderriktningar och löpmeter och fallande längder och allt annat sådant där kryptiskt. Jo de är kvinnor också idag “de där männen”. Samma hängselbyxor, samma tumstock. Som kan samma saker. Mycket mer än vad jag kan. Otäckt mycket kan dom.
En gång kom det en kvinna fram till mig. En medkund. Heter det så? Hon frågade “Du vet de där skruvarna med rund skalle… Vad heter dom egentligen?” Hon skulle tydligen ha en. Eller flera. Jag såg nog ut som en som kunde sånt. Men inte kom jag på vad de hette. I alla fall inte innan hon själv kom på det. För kort därefter stack hon fram huvudet mellan två hyllor. “Vagnbult” sa hon, med ett menande leende och hållande en i handen. Jodå, jag kände mig omanlig. Jag som gått i träslöjd i skolan. Var utbildad på området. Gjort skärbrädor och smörknivar. Det var liksom inte ens en skruv. Fast någonstans visste jag såklart det där. Tror jag. Men helt klart. Något inom mig hade velat nickat igenkännande när jag fick den där frågan, sådär självsäkert och lite överlägset självsäkert skulle jag sagt, “jo serru ja det är vagnbult du tänker på. Bra att ha…” till vad nu en vagnbult är bra att ha till. Och hon skulle se lite så där imponerad ut när jag visade henne hyllan där vagnbultar fanns i mängder och alla dess längder. Men det kom jag alltså inte på där och då. Jag kommer nämligen aldrig på saker “där och då”.
Men det är mycket som är krångligt på en brädgård. Ta bara måttsystemet. Läser man en ritning så står det ofta mått i tum på mina. Det är på Internet jag hämtar mina ritningar alltså. Alltid mått i tum och inga åäö’n. Ritningar ritas tydligen alltid i anglosaxiska länder om de finns på Internet. Men det där är man ju van. Man konverterar. Medelst räknare. Man skall ha en halvtums planka. Alltså 25.4/2 = 12.7 ungefär 13 mm. Jo jag lärde mig avrundning i skolan. På brädgården finns beställer man en 1/2″ planka men får en 12 mm planka. 13 mm plankor saluförs inte. Det blir svårt. Det är liksom ingen ordning på brädgårdar. Och frågar man efter en 13 millimeter tjock planka så flinar de som jobbar där åt en och måste gå undan en stund.
Sen kan ju plankor vara av olika träslag också. Tydligen. Ja och ha fram och baksida. Vara tätvuxna. Ja till och med upp och ner. Det är så att man blir snurrig innan man ens beställt en. Jag har aldrig någonsin lärt mig upp och ner på en planka. Kommer nog antagligen aldrig att förstå heller om nu plankan fortfarande inte fortfarande ser ut som närd de var träd. Där har jag nämligen koll på upp och ner.
Men en förbättring har skett de senaste åren. Man åker in med bilen på byggvaruhuset. Tar det man vill ha. Betalar. Åker därifrån. Inga frågor. Ingenting. Eventuella felköp får man ordna upp sen. Återköp godtas icke. Ofta blir det många turer. Brädgårdsägarna blir inte ledsna för den sakens skull. Förrådet med brädor hemma fylls dock på med sorter och dimensioner man inte har det minsta behov av. Aldrig hittar man där en brädstump som passar till ett aktuellt projekt. Så de ligger där. Förökar sig efter varje brädgårdsbesök. En dold förmögenhet man sitter på. Troligen. Har aldrig vågat räkna efter.
Tittar man på de andra männen där på brädgården, de som påfallande alltså ofta är kvinnor, så vet alla utom undertecknad precis vad de skall ha. De mäter och avsynar plankor med knivskarpa blickar som om de också egentligen är skarpskyttar och gör sådant där varje dag. Allt de tar sig för sker med en självklar och självsäker kännarmin och elegans. Alltså kan de utan tvekan sätta fast brädor på takräcket och få dem att sitter fast där. Själv lastar man in det första man får tag på. Det som visar sig vara snett och korkskruvsvridet när man kommer hem. Om man kommer hem med lasset. Sällan gör man det, för inget sitter fast på vårt takräcke och man måste stanna och gå ur bilen minst en gång och ofta upp till tre gånger och surra fast något som inte är så fastsurrat som man trodde det var, innan man är hemma.
Fast man får såklart inte ge sig. Nu skall jag iväg och köpa några meter 1 och 3/4 tum gånger 2 och 3/4 tum till vårt nya växthus. Sommarprojektet. Om det skall vara gran eller tall eller något annat har jag ingen aning om. Det blir som det blir.
