Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elisabeth Gilbert
Det HÄR mina vänner ÄR en mycket härlig bok. Gillar den mycket. Vetenskapen. Sjuttonhundratal fram mot förra sekelskiftet. Tron på stringensen. Hur idéerna liksom planterar sig i människorna och sedan mognar ungefär samtidigt. Vi får ett namn. Hjälten. Bildskön. Rik. Men vilka minns dem som kom fram till samma saker samtidigt? Eller de som byggde fundamentet, grunden för de nya idéerna?
Det jag gillar mest i boken är nog beskrivningen av känslor och händelser och tankar under 17/18 hundratal. Det är inte placerade med filter påslaget utan satta där norma som det såklart var. Människorna tänkte ungefär på samma sätt då som nu och samma saker var viktiga. Jodå, världen var full av “mobiltelefoner” också på sjuttonhundratalet på samma sätt som den kommer vara fulla av dem under nästa århundrade. De har bara andra namn och andra tillverkare.
Mötet mellan en åldrad Alma och Alfred Wallace går såklart inte av för hackor det heller. Eller beskrivningen av en kvinnlig vän, hennes man, systern, fadern, prästen på Tahiti. Jo jag gillar det vetenskapliga den här boken. Passionen för något. Men mest gillar jag människorna ändå. Och lite är det kanske, som K uttryckte det, man kommer inte sidopersonerna tillräckligt mycket in på livet. Vill veta mer om dem. Men kanske är just det beroende av att man blir så intresserade av dem att man verkligen nästan måste veta mer. Frön till nya böcker kanske var och en av dom.
Hur som helst. Läs den!
Andra böcker som jag läst finns här.