Livet med kattunge tär på krafterna. Gamelkatten som alldeles nyss var lillkatten, är inte glad åt nytillskottet. Inte helt oväntat såklart. Men det blir en av oss som får sova på soffan och en som får sova i sängen så att var och en av de fyrbenta får sitt av gosigheterna. Frizoner. Man får bjuda till. Det var min tur på soffan inatt. Halvsovit.
Såklart verkar Petite, lillkatten, f.d. , tycka att allt det här är mitt fel allt det här. “Visst hade vi det bra innan den där kom!” Allt rinner neråt som vanligt. Där nere står jag. Alltid.
Men saker skall nog bli bra vad det lider. Det hoppas man ju i alla fall. Och blir det inte det så blir det det ändå. För att det måste.