Det slår aldrig fel. Har man en tid för röntgen så vill sotaren komma samma tid. Det omvända fungerar såklart det också. Alltid. Saker vill klumpa ihop sig. Bilda planeter av ryumdstoft. Det där är väl förresten drivkraften med att bilda en förening. Eller med att bilda ett band med för en delen.
Det får lösa sig.
I kemin. Ju mindre något är. Desto mer yta har det i förhållande till sin massa. Det är därför finfördelade saker löser sig bättre än de som inte är det. Fungerar på problem också.
Små problem löser man.
Stora med. Men de tar alltså mer tid att lösa.
Går att bevisa med matematik. Man behöver bara acceptera några grundaxiom. Enkelt.
Här på kullen är det kallt. Den som inte tror mig kan ta en realtidstitt här. Varför man nu skulle vilja bli överbevisad mot den o-tron då såklart. Oklart för mig. Oklart för dig.
Inte mycket knappande idag heller. Installerar om Pi11’an. Krånglar såklart. Kan saker bara fungera direkt? Troligen inte.
Men OK. Sätter på en andra kaffe. Brasar på element. Finns hopp.
Den stora lärdomen det här året har varit att man inte finns. Trodde den insikten skulle vara svårare att ta till sig. Men livet som osynlig är inte så pjåkigt faktiskt.
Borde väl kanske sluta tat blogga också. Sluta med allt. Bara sitta där. Vänta. Möjligen lära sig spela schack inför det slutliga partiet. Har aldrig riktigt haft tålamod för det där. Världen genom mina ögon är nämligen full av “riktiga” problem.
Om den nu finns…
Men Pi11’an vara det…