Jag ler lite när jag äntrar (låtsas)kontoret. Det gör jag i princip varje dag. Det är något av “macken” över det här stället. Förnöjsamhet är en gåva. Tack så hemsk mycket för den.
Fast… en ruta på en dörr på garaget tog “stormvindarna” i natt. Får plocka glas. Måste beställa en ruta. “Ser illa ut” säger morsan där bland de andra på axeln. Men inte så mycket ojjande över det såklart. Det kan vara värre. Nästan jämt.
Fredag. Man får knyta ihop. Planera för nästa vecka. Backa upp det som måste backas upp. Cirklar. Eller är det spiraler? Hoppas på det senare. Man bör utvecklas.
Sover som en… ja jag vet inte vad…. nu om nätterna. Förvandling till björn kanske. Ide och allt det där. Skönt. Men mycket kodande blir det såklart inte då under vinterhalvåret. Men möjligen kan man planera. Vad vet man vad björnar och andra funderar på i sina iden?
Bloggen har fler läsare än den brukar ha. Ingen aning om varför. Inget dåligt har hänt, åtminstone inte efter vad jag vet. Det enda som brukar locka läsare. Men alla är välkomna såklart hit till min “butik”. Verkar hursomhelst ha fler läsare av den här smörjan än av ett nyligt krönikeinlägg i en annonstidning.
Men jag skriver för min egen del. Vill någon ta del av det så är det OK. Jag ger nämligen bort allt. Musik, text och kod. Antagligen är det dåligt. Man blir inte rik av det. Troligen får man fler “tack” också om man tar betalt. Man bore lära sig den läxan. Men jag == vrång. Det kan inte hjälpas. Fast arvet till barnen blir inte så stort. Sorry kids.
I princip en månad kvar nu. Trettioåtta dar. Sug på den. Vi började på ettusensjuhundranittiosju dagar. En kamp. Antar man känner som jag känner nu när man suttit i ett fängelse – dömd för mord – också. Om x nu betalar mig mina 250 miljoner så kan jag pensionera mig sen. Skulle till och med kunna tänka mig en liten rabatt på den där summan vid en snabb affär. Och hitta x…
En begagnad Tesla kostar lite drygt en halv miljon. Själv letar jag en bil som ligger i tiotusenkronorsklassen och kan ta oss till sommaren. Det är olika. De statliga bidragen går till dem som har råd med Teslan. Världen är galen.
Liksom.
Eller också är det bara jag.
Antagligen.
Kan leva med det.
Kör förresten Roxette idag också. Tänka sig. SOm att hitta en gammal sliten jeansjacka som överraskande nog passar. Förvånar. Har väl aldrig gillat dom förut. Jo de har gått in i öronen. Fot har hoppat. Men mer…? Nope. Nu en upptäckt. Som en gammal jeansjacka alltså.
MEn kod skriver sig inte själv. Ja och jo och vist, delvis faktiskt nu med copilot. Men “co” kräver insats av undertecknad. Frågan är hur länge?
Trevlig helg på dig “hörru” om vi inte syns innan nästa inlägg. Köp dig en tårta. Fira att du lever.