“Sparrisen skall ner i jorden” ner i jorden säger K. Alltså passar jag på att sova till halv tio som en tonåring. Jodå K med. Men eftersom man är inne på det där med sovande så somnar jag på soffan efter den sena frukosten också. Vaknar halv två. Jodå. Utvilad. Men mat och kaffe. Och såklart. Det skall grävas för sparrisplantor.
Jo och sen blir det grävt. Börjar man så tar det slut. Vill man bli klar med något så blir man klar. Ja och det vill man. Sparris är gott!
Punkt.
Men det där sovandet. En trötthet rider mig. Gammeltrötthet kanske. Man orkar inte som förr. Men får jag alltså vila ut så är jag med igen. Så har det iof alltid varit. Då förr också när nätterna blev senare. Helgen behövs till vila och återhämtning. Utan den blir det dikeskörning. Jag har lärt mig det utan att ens hamnat där i diket. Jodå. Nära. Men aldrig nere.
Lite tomater kan hämtas in. En glädje i det. Med lite tålamod så… Hel växthussäsong finnes nästa år. Hopp i det såklart.
Sol idag. Vackert på kullen. Vår lönn har skaffat “barn” lite runt om här på kullen nu. Sörmlandslönnen från Brännskogen i Vingåker. När vi är borta härifrån en dag kanske någon undrar var de där lönnarna kom ifrån egentligen när hen tittar upp mot kullen. Ståtlig gravsten på det sättet. Fast kommunen har skarpslipade motorsågar och en stark vilja att såga ner allt som inte normalt hör till den Hälsingska skogen. Den kan ryka alltså. Men man kan hoppas. De här på gården är i alla fal underbart vackra nu. Uppskattas för övrigt hela året runt av både oss och fåglarna.
Fast nu fortsatt vila. Lite mat. En film. Sen kanske man får sova en skvätt igen. Man är en bortskämd människa utan större bekymmer helt enkelt. Men hör till den här världen. Nope, det gör man nog inte. Synd.
Liksom