Fördriver tid i Bollnäs. Har en timme till godo innan inbokat möte. Måste hitta på något. Vad är bättre då än Biltema. Om man nu är gubbe. Ja och det är man ju. Men Biltema alltså. En timme kan man lätt fördriva där. Också utan en full plånbok. Så Biltema får det bli.
Vandrar mellan hyllorna och tittar. Det finns mycket här som man “vill ha“. Ja till och med saker som man “måste ha“. Fast inte nu då. Sen. Som det är. Vanligtvis. Man drömmer. Önskar. Hoppas. Glömmer igen.
Förvånar mig i mitt eget intresse för ett fenderfäste. Saknar båt och har inga planer på att skaffa en heller. Men “vill ha” fenderfäste. Tydligen vill jag det… Kanske är det priset. Tjugofyra spänn och lite till. Kanske konstruktionen. Men lägger tillbaks. Får komma tillbaka och köpa sen. Eller glömma bort att de finns. Behöver ju annat före. Helt säkert så.
Köper en H4-lampa. Jo något måste man ju köpa. Och, javisst, jag har mer behov av en H4-lampa än ett fenderbeslag. Helst säkert så. Bilen är nämligen lika enögd som jag. Världen mörknar på väg mot midvinter. Alltså bra att lösa. Nu. Inte sen.
Så en timme går. Toaletter finns att låna. Sitter man där en kort stund så släcks ljuset. Fast det kan vara jag. Har man otur så spolar det också medans man sitter där och försöker göra det som behöver göras. Kan också bara vara jag. Kanske är det just jag och automatiken. Kanske är det automatikens innersta väsen som skojar. Men lyset kommer ju på igen om man viftar glatt med handen. En blöt rumpa kan man torka torr igen med lite toalettpapper. Ingen större kris alltså.
Hade man nu ätit död djur hade man kanske köpt sig en Biltema-korv. En sådan skulle ha rymts i budgeten. Men det gör man inte. Eftersom man inte äter döda djur. Kaffe och bulle hade varit ett alternativ såklart. Men nu har man vandrat runt i sitt “vill ha” och missat den time-slot som skulle kunnat användas för fika.
Men möte. Går ju bra. Allt gott. Hej. Sen hämta hundra kassa på Willys. Månadshandling på modernast möjliga vis. Utan spring i affär. Lämpligt faktiskt. Ser en framtid när de här påsarna komme rhem också till oss i glesbygd. Dödsstöten för lanthandeln. Den sista stöten. Men oundvikligt Såklart. Fär lämpligt. För bra utbud. Osv osv osv.
Hemma hittar K fyra dubbdäck för trehundra. Va fan. Köper. Kanske skall reparera en vända till då… Den lilla röda vill inte skrotas. Ja så får det nog bli. Det gäller att ha fordon fram till sommaren. Skrotbil som skrotbil duger på vägen dit och man vet ju vad man har men inte vad man får.
Fast inte mycket knappande idag alltså. Får bli ett redigt kvällsskift. Finns att göra. Skall man ha råd att ge bort saker gratis så får man se till att ligga i. Hur allt går ihop övergår såklart mitt förstånd. Och visst, karma är definitivt dött. Tror jag.
Mat. Nu. Hej!