“Tandläkarväder“? Nope. “Programmerarväder“. Bra. Bäst. Utmärkt. Förhoppningar på den här dan alltså. Man är en enkel själ. Behöver inte mer för att glädjas över tillvaron.
Kaminen hånler såklart åt mig här på kontoret. Men kanske får den flytta ut och bli en del av en rök. Så vem flinar mest då i slutänden? Fast inte bestämt om det där. Den kan få hånle åt mig ett tag till den jäveln. Fast… det är icke kaminens fel såklart. Mest handlar det nog om den gamla Los kommuns besparingsiver när man byggde det här huset. Det har sparats där det går att spara. Puts på en skorsten där det inte syns? Isolering för ungar och en bunt lärare? Glöm det? Ved är billigt. Det ingen ser ser ingen. Människor tåliga. “Och skolor förresten…” “Statliga pålagor…“, “Vad är det för fel på bondförnuft…“
Fast gott att leva det är det ju. Tänka sig ändå.
Kör kaffe här på morgonen mot bättre vetande. Anledningen är att jag har slut på te och inte orkar ta trapporna upp och hämta nytt. Kommer att få lida resten av dan för det beslutet. Men oftast vinner slöheten när kampen rullar på här i mitt huvud.
Studion ropar åt mig i helgen. “Kom, kom, kom och lek med mig…” men jag slår dövörat till. För kallt där ute. Sen. När Hulken har fått jobba en vecka eller två. Jodå, då är jag på.
“Varför bry sig” säger såklart vän av ordning och effektivitet. “Ingen lyssnar“. Åtminstone inte många. Men jag försvarar mig med glädjen i att skapa och göra. Allt kan inte bedömas utifrån andras åsikter. Väldigt lite behöver göra det faktiskt. Jag ger bort det jag gör gratis till världen att användas fritt. Om världen sedan inte vill ha det så är det såklart upp till världen. Gärningen är osjälvisk lik förbannat och bör bedömas därefter. Eller “borde” skulle man väl skriva. Sen finns det ju många klåpare och vi är väl alla en fullfjädrad klåpare. Jodå till och med pristagarna.
Skit samma.
Liksom
Man gör det man gör. Följder den inre rösten som manar på. Mår bra i det. Visst räcker väl det som ett fullt liv?
Nu skall jag sätta på lite musik och dyka ner i koden, den som är mitt liv. Inget kan hindra mig från det annat än möjligen död och sjukdom.
Så-det-så!