En och en half dag hittills utan att hitta den (d)jäveln. Buggfan. Skitkryp. As. Sopråtta. Livsförstörare.
Men…
Har jag sagt att jag skall stödja Windows igen så skall jag stödja Windows igen. Svårare än så är det inte. Men allt vore mycket enklare om det lilla vidriga krypet kunde visa sig på Linuxplatformen också. Men icke då. Nope. Då kryper den (d)jävlen in i något hål och gömmer sig långt där inne.
Kanske skulle man gå en kurs. “Bli vän med dina buggar” eller något sådant. “Eller älska (med???) dina buggar“.
Nåja segern är min. Till slut. Den där känslan när man hittar det aset är obeskrivlig. Tio sekunders glädje innan man ger sig ut på jakt efter nästa småkryp. Men hittar, japp det gör man till slut. Helt säkert.
Men varför håller man på med det här för?
Liksom.