Imorgon, Bollnäs, Klockan sju. Ja start härifrån halv sex alltså. Man borde lägga sig. Nu! Fast egentligen inte stor ide. Lägger jag mig tidigt vaknar jag halv ett pigg som en mört och sen är den natten körd. Så man får köra på ett tag. Trötta ut sig. Sova får man göra på Lördag. Hämta igen. Återställa.
Byta vindruta på bilen står på programmet. Helt onödigt egentligen eftersom man ser hur bra som helst genom den men besiktning snart och dom håller säkert inte med. Dom bestämmer. Hatar när andra bestämmer. Lite. Jo, iland mycket. Men nästan alltid litet. Så hatar lite alltså.
Hatar besiktning däremot. Fast bra att det finns ändå. Såklart. Så kanske inte ändå. Jobbigt mest.
Men fördriva allt från halv till hel dag i Bollnäs alltså. Göra ingenting. Ja kanske fika, shoppa, äta sushi. Men annars. Meningslöst. Vill jobba. Kan ju inte det då alltså. En hel dag förlorad till gamarna.
Fast K hänger med. Har i alla fall någon att prata med. Favoritfiket öppnar sju. Det borde ordna sig. Där kan man hänga en timme till att börja med. Tröstäta. Eventuellt. Troligen.
Biltema kan få ta en timme av livet också. Finns alltid något att titta på. Sen får man improvisera. Julförberedelser. En massa. Jul är dyrt. Fast “all in” gäller i år. Det får kosta. Ett undantag visserligen. Men det får bli själva festen. Nästa år tillbaks till normaliteten. Men överflöd ändå. Som alltid. Bara lite mer i år.
Vindruta plockar man på försäkring. Tror aldrig jag har tagit ut något på en bilförsäkring. Har aldrig haft en skada. Så kanske dags. Självrisk 1500 spänn. Överkomligt ändå. Pengar man hellre använt till annat såklart. Särskilt om man räknar med att skrota bilen till sommaren.
Muraren hör av sig och vill komma och kolla på skorsten imorgon. Så typiskt. Vi är ju aldrig borta annars. Men det där projektet har det visst gått troll i. Vi får hoppas han har vägarna hitåt någon mer gång innan sommaren då tidsfristen där är över. Man får hoppas.
Ja så är läget. Helg här alltså snart nu. Besiktning på måndag morgon så långledigt. Ångest skulle man väl kunna kalla känslorna jag har för den. Fast mer åt oro hållet är det väl ändå. Går att överleva. Tror jag. K-sprit, två flaskor, vrålköra ner, trean hela vägen, sen lite tur på det. Då kan det gå…
Liksom.