En söndag i studion. Ja nog finns nog en stor del av lyckan där. Men tid som aldrig räcker till. För just där tickar alla klockor på i turbofart. Man sätter sig. Sen har en dag gått. Förhoppningsvis finns ändå något man kan kalla låt innan strömmen slås av och skärmar släcks. Oftast gör de det. Fast man tänjer på tiden för att nå just dit.
Somliga söker det där och betalar stora pengar på dyra kurser får att nå det. Mindfullness hittade någon på. Men visst. Ett bra ord. För det är väl så det är. Ett sinne som är upptaget av bara ett. Gratis här. Att göra det man själv vill och inte det andra vill.
Ja och jo, det blir en låt. En till i den där högen av låtar. Inte märkvärdigt. Ingen annan än jag kommer nynna på den här låten. Ingen annan än jag kommer att kommentera den. Fast jo, om de måste. Som något slags väluppfostrat maner, “Bra låt“, utan att hört den egentligen såklart. Sådant som betyder noll att få. Noll att ge. Som en kyss utan känsla. Man är hellre utan.
Men det är såklart inte som förr nu. När man var ung ville man skriva hits och bli älskad och höras och synas och finnas. Nu finns inget av den där längtan kvar. Just de här timmarna är det jag önskar och det jag får. Jo, jag är en lycklig människa. I alla fall där. Helt klart där. I det där jaget som jag är.
Som vanligt går hälften av tiden åt för tekniska detaljer. Det där som irriterar. Jo jag är ju tekniker. Gillar normalt det tekniska och problemlösandet. Men i studion vill jag skapa “musik“. Inte tjafa med teknik. Men man kommer aldrig ifrån det. Hälften av tiden är att strula med sådant som inte fungerar som det skall.
Men alla vägar som bär framåt har hinder. Vill man njuta av vägen måste man ta sig över alla hinder. Så många val finns det inte där.
Så nu när jag sitter här och det är måndag så känns det alltså gott. Jag skall kasta mig in i nästa passion. Bra dagar bjuder ju den på mindfullnes också. En lyckligt lottad pensionär är man väl. Fast jag har fortfarande svårt med kopplingen till det där ålderuttrycket. Bara siffror och pengar som “strömmar” (jo jag överdriver där) in på kontot utan att man lyfter ett finger.
Allt gott alltså. Kan man begära mer?