I alla projekt går man igenom långa sjok av “tråkig programmering“. Alltså timme efter timme, vecka efter vecka med samma och samma och samma. Urtråkigt men en förutsättning för roligare mer spännande saker så moroten finns där som driver en vidare.
Har klarat av den första delen i ett sådant projekt. Ledsamt nog finns ungefär lika mycket av ungefär samma vara kvar. Man måste alltså leta nere i hälarna någonstans efter energi och försöka förflytta den hela vägen upp till skallen. Det är ungefär som en fjällvandring alltsammans. När man kommit upp för en topp och ser ner i dalen så inser man också att det finns en till topp och antagligen fler toppar att bestiga efter den man just tagit sig upp för.
Kampen finns där. Att klara av de bitar som inte triggar intellektet eller andra delar hos en själv som behöver bonuspoäng för att hålla igång.
Men dagar som går.
Just det där med dagar kvar triggar mig när jag läser en gammal tidning idag. Den innehåller nämligen vilka regler som gäller om man vill bygga sin egen kista. Det är sådant där man bör ha koll på som nybliven pensionär.Eller hur? Jag river ur såklart. En enkel omålad spånplattslåda duger utmärkt åt mig. Jag har redan hittat en steg för steg för att frakta liket från kylrum på sjukhus till krematoriet. Inget konstigt alls. Varför lägga ut alla dessa pengar? Bättre att ha en fest för de kronor som blir kvar och fira att man “är av med skithögen“.
Tycker jag.
Julen kryper inte närmare utan springer snarare närmare. Jag gillar jul. Men inte all stress före och under. Men i år lugnare än på länge såklart. Det har varit alldeles för många år av oro kring julen. Hur man skall klara av de där excesserna utan att allt går åt helvete. Men i år finns alltså andra marginaler. Ger trygghet med sedvanlig planering. Lugn.
Räven jag såg under dan sitter fortfarande fast i mitt sinne. Vilken skönhet! Har inte alltid gillat rävar dock. En gång rensade en räv vårt hönshus. Dödade alla utom tre. Kom tillbaks nästa dag och tog dom också. Då satt rävar som släkte löst. Lovar. Men rävar gör vad rävar gör. Människor också. Vi är fångar under våra instinkter. Och dom instinkterna är inte alltid så vackra.
Höns står för övrigt högt upp på önskelistan här. Med räv som rör sig i grannskapet så får man kanske tänka om där. Men det är otroligt mycket att ha höns. Personligheter är de var och en. Det tror man ju inte innan man har haft själv. Och sen är det det där med att gå ut och hämta färska ägg på morgonen. Lyx. Vacker symbios.
Får grunna på det där.
Men dags för min skönhetssömn nu snart. Ser man ut som jag gör så skulle man väl behöva sova i tusen år såklart för att det skulle hjälpa på något sätt. Så man accepterar, sover det man kan, lever vidare.
Nu skall jag hälsa på Hulken. Fråga om han är hungrig. Och om han är det fylla på lite pellets åt honom. Efter det är det väl katternas tur. Allt sådant där som aldrig tillgodoräknas någon.
Liksom.
ps Fem grader ute. Hääääärligt! Snart får man alltså skotta snö. Valet är frysa häcken av sig eller skotta. Väljer det senare varje gång. Jodå! ds