Mörkret hänger som en tung svart elefant från låga moln också nu klockan halv nio. Fem dagar kvar till vintersolstånd. Vem behöver Viagra när det finns vintersolstånd. Man undrar. Ja sommarsolstånd också. Som bonus. Jag menar i min ålder. Men ljusare skall det bli. Hoppet om allt finns i det ljuset. Längtan också. Båtvändning nästa vecka alltså.
Städdag här. För det är väl torsdag. Jo, visst är det? Antagligen därför jag nu sitter här och skjuter upp det oundvikliga. Borde rusa upp för trapporna, springa runt med dammvippan, starta dammsugare och köra igång, klara av. Men sitter alltså här nere på kontoret istället. Skjuter upp det oundvikliga.
Nåja, mest handlar det där om att jag skjutsat ner K till jobbet. Jo matat fåglar och Hulk. Utfört lite andra standarssysslor. Läser mail. Kolla nyhetsläget. Det socialströmmande läget. Allt är sig likt. Som en stor bajsbomb. Pressen begraver sig i sin egen skit som någon journalist skrev igår. Det är mindre och mindre att läsa nu när kunderna själva väljer innehållet. Får det “dom” vill ha. Vi som inte vill läsa om Jocke och.., Lets dance… Bonde söker fru… och andra program där det finns deltagare som gärna frotterar sig i pressens sköna handdukar med öppenhet som gjorde sig näst som slutenhet, ja vi får hitta på våra egna stories. Eller somna in. Blunda. Sluta lyssna och se.
Folket vet inte alls vad de vill ha. Så har det alltid varit. Man kan naivt tro att det borde vara så. Men får du någon att gå så kommer de gå rakt fram. Bara det. Men man mår bra av att bli puttade i oväntade riktningar. Det är det vi har alla problem till. Uppfinnaren av dom skulle få Nobelpris. Det har skapats fler bra människor av problem än av segrar.
“Vill jag vara med på radion?” Jag svarar nej. Behöver inte ens tänka efter. Jag mår så bra här i skuggorna. Tror jag i alla fall. Har kanske blivit blyg. Fast knappast. Men saknar såklart att ha den där rösten. Borde kanske inte tackat nej då. Men tänker sen. Kräva att min musik sätts på rotation kanske. Då kan jag vara med. Båda ger istället för bara jag som skall ge. Fast sen tänker jag att det vore ju hemskt synd om statligt finansierad radiokanal om man vore tvungen att ta med min skit och sända ut den i etern. Ja lyssnarna med. Så lägger ner det där. Gott så.
Ställer man upp i media så blir man liksom bara en sådan där “Jocke” till. Ja kanske räcker det med bloggen för det förresten. Man är en redan. En manlig Blondin Bella utan samma skaror av följare. Men har kontroll här i alla fall. Bara jag bestämmer vilken skir som förmedlas här. Låt vara att jag är lättköpt. Vem som helst kan köpa sig lite utrymme för en tia…
Men dammvippan och dammsugaren väntar. Två krävande kamrater det där som inte tar ett nej för ett svar. Katterna rusar ut så fort jag öppnar städskrubben. Sen är det lugnet på kullen som gäller. Lurar på tror jag. Idka hårdrocksstädning. Återkommer säkert. Här. En annan gång. Jodå…