Tjoff så går bilen igenom. “GODKÄND“. Känns extra gott eftersom jag krupit i snön, blåsten och kylan för att fixat den. Bättre julklapp kan man alltså inte få. Lugnet. Nöjd så. Behöver inte mer.
En pojke med en julklapp under armen. Lite knubbig. Elva kanske. Det finns något sorgligt över honom. Kanske ser jag mig själv då för länge sedan dan för julafton. Förhoppningar. Jag tänker “hoppas du får en riktigt fin jul grabben“. Men säger det inte. Man säger ju inte sådant. Men jag hoppas verkligen det. Jag tror grabben förtjänar det. Ett helt liv framför sig. Så många “första gången” kvar. Stackarn.
Eftersom jag behöver en kasse sprit åker jag till systemet. Kö. Utanför. Helt enligt reglerna såklart. Men lite förnedrande sådär. Men OK såklart. I alla andra affärer jag är in i tillämpas inte mycket av dylik trängselberäkning och det är smockfullt och trängsel redan vid tio. Men efter att ha fått min sprit drar jag hemåt. Upp mot kulle och stort gult hus. Men en ask Pepcid hämtas upp på apotek efter vägen. “Så att man kan äta mer” tänker man. Känner lidandet av halsbränna och magont och ånger redan innan de kastar sig över en som hungriga rabieshundar.
Men handlat klart. Dyrt såklart. Men den här julen spelar inte det någon roll. En jul med excesser och utan dåligt samvete blir det. Japp. Vi är värda det nämligen. Inget snack om dcn saken.
Ny låt borde ha dykt upp på Spotify idag. Men dom är väl ute och handlar julkappar de anställda där också. Har inte tid med musik.
Skitsamma. Den här låten är ingen revolution. Inte de flesta andra låtar heller som uppmärksammas med helsidor och trumvirvlar. De av andra då såklart. Jag vet inte vem som väljer vilka där i borgarna. Som tycker “bra” och “dåligt”.
Bära in pellets. Mata fåglar. Fixa lite annat smått och gott. Sen kallar vi det här jul. Njuter av den tid vi har. Sänder inte en enda tanke till Jesus. Men två till de fattiga. Till och med Jesus skulle ha gillat det.
God Jul!