Backa-Jan skulle väl varit här med en låda semlor redan vid det här laget. Jag kommer alltid att sakna de där första som bara liksom dök upp en dag och framförallt hans skrockande när han äntrade dörren här på kontoret med lådan i handen. “Kaffe med mjölk”. Jodå. En kanna. Eller två. Innan han drog iväg och fikade på nästa ställe.
Ibland bar jag ute på mina promenader när Janne kom hit. “Är du ute och törgår” var kommentaren när jag kom hem en sådan gång. Att “törgå”, eller “torrgå” alltså promenera utan mål, gå utan någon nytta med gåendet. Ett bra uttryck. Törgår, ja det är vad man gör och fortsätter göra. Så ser du mig efter en väg utan bil i närheten så vet du att det är det jag gör. Står det en bil i närheten så har den gått sönder. Troligen.
Så pratar man i snobbiga Järvsö alltså. Bonnläppar med slalombacke.
Här upp pratar vi rikssvenska uppblandat med en del “snöger det” (“snöar det”) och andra spännande uttryck. Bevis på att vi befinner oss utanför tullarna.
Dialekter är försten härliga. Inget man skall träna bort.
När en del släpper en ny musik så hamnar dom i tidningen och intervjuas i lokalradion. Ja vissa hamnar till och med på rotation hos lokalradion. Jag undrar lite varför det alltid är samma personer. Borde det inte finnas en hel hög nya unga artister som vill synas? Nejdå. Jag talar inte i egen sak här. Själv är jag helt nöjd med läget som det är. Men tycker alltså det är synd om dom som vill synas. Speciellt unga. Jag var själv en sådan en gång. Ung alltså. Med vilja att synas. Nu gammal . Inte den viljan. Befrielsen.
Fast uttrycker man att man inte är intresserad av fame and fortune så tror en del att man ljuger. Så förbannat rotat är det där i samhället. En sådan förbannad livslögn. I det lilla finns glädjen och sanningen. Sådant lär man sig. Allt det där man sägs skall längta till leder bara till ofrihet. Ju längre bort från allt dylikt, desto friare är man. Serru! Problemet är att man måste bli gammal för att fatta och sen tro på det.
Jämvikten är allt.
En vind drar över kullen idag. En kall satans vind. Alltså fryser jag. Jo utan vind också. Men mer nu. Mycket rent utav. Vinterhelvete. Borta är upplevelsen av sköna pudersnö-skottar-mornar.
Shuntar upp. Hulken står och hoppar. Pelletsintaget i hans mun är som en flod som kastar sig ut för en bergssida. Woooooooffffff. Men. Värmen tiltar. Inne. Jag fryser lik förbannat. Har jag sagt “vinterhelvete“? Kan hur som helst ändå inte sägas tillräckligt många gånger. Snälla Vasaloppssöndag kom till oss. Avsluta det här.
Posten vill ha +300 spänn för att ta in ett paket med en lysdiod a sju kronor. Upprättande av tulldeklaration. Död åt dom. Men man behöver inte ens lyfta ett finger för att den önskan skall realiseras. Dom sköter det så bra själva. Idioter. Man får leta några bilder på höga chefer där och göra piltavlor så man får avreagera sig.
För övrigt tror jag att det däremot tog slut på saker att klaga på i och med detta. Lovar dock inte att mer gnäll inte kan uppstå senare.
Nu skall jag knappa vidare…