Världen är alldeles röd där ute över snöklädd kulle. Troligen handlar det om världens undergång. Man vill fotografera. Varför vet man inte ens själv eftersom det är aningen dumt att försöka bevara något minne nu när världen skall gå under. Men det är röda över snön fascinerar ändå. Blod över världen liksom. Profetiskt. Jag står där och ser på. Skiter i fotograferandet. Väntar på blixtar och han/hon/det/guds domedagshand som kommer (dundrande) ner genom molnen och pekar mig anklagande rakt i nyllet som om det nu var jag som var ansvarig för all skit. Ja allt rinner ju neråt så helt förvånad vore man ju inte. Syndabockar behövs.
Man försöker minnas de där styckena i bibeln om de sista dagarna. Men trots genomförd konfirmation så kan jag bara frammana bilden av något eldsprutande från himlen och hav av blod. Något som säkert inte ens omskrivs i “skriften“. Eländet är det visst ändå och eländigare blir det.
Fast om det är dags för undergång så har det väl med “månglarna i templen” att göra helt säkert. Dom borde vi ha kastat ut för länge sedan. Jag är dock lite osäker på vilka de är. Annars hade jag nog tagit tag i saken på egen hand. Sparkat ut et gäng.
Fast allvarligt talat så är jag inte så mycket för våld. Inte annat än verbalt i alla fall. Men det är väl inte de flesta som har en kärnvapenknappar att trycka på heller antar jag. Inte ens de som säger åt dem med knappen att de skall trycka på den erkänner sig som våldsverkare. Ja och “månglare” är de väl inte heller. Oskyldiga hela bunten. Pekar åt höger och säger “det var han“. Eller “hon“. Kvinnor är inte de fredsivrare som somliga försöker få dem till.
Aktiesparare är nog månglare däremot. Ja om man kollar upp “månglare“. Och inte gör de väl de så mycket nytta. Kanske borde de fördrivas. Man får fundera på saken. ICA-handlare är väl också en slags månglare men honom/henne kan man ju inte fördriva. Eller kan man? Fördriva., Starta jordbruk. Bli självförsörjande. I den ordningen. Ungefär.
Funderar vidare.
När jag skall hämta K i går så startar inte bilen. Jodå. Stått några dagar. Dåligt batteri redan förra året. Inte bättre i år. Inte oväntat alltså. Man får ladda idag och försöka igen ikväll. Turligt nog kunde K gå hem själv igår. Fick helt gratis motion efter julen. Backen hit upp till det stora gula huset på kullen är definitivt inte att leka med. Speciellt inte efter julmat. Vägen hit heter ändå “Brattbergavägen” eller “brantbergavägen” om man moderniserar ett gammalt namn. “Bratt” är väl ett jäkligt fint gammalt ord som varje utförsåkare borde slänga sig med i backarna. “Fan vad bratt det var idag” kan dom säga inna de kastar sig ut. Är man sen en brat, och de är ju ofta de de där typerna, ja då kan man tänka på och diskutera likheterna mellan orden över en öl under kvällens after-ski.
“after-ski” och liknande uttryck är sådant där människorna i framtiden kommer att skratta åt oss för att vi använder idag. Jag om det röda där ute nu tillåter en framtid. Om inte just det är han/hon/det/guds skratt åt just det där. Det sista skrattet.
Undergång förresten. Fågelinfluensa. Ryssland. Ukraina. Kina. Amerika, NATO. Och aktiesparare. Kanske vore det lika bra.
Fast vänder jag mig nu om så är faktiskt snön där ute vit igen. Inte röd. Jo det kan ju bero på ett annalkande blåsväder det där också. Dom där partiklarna i luftlagren uppblåsta dit, de som fångar lyror med fotoner och kastar dem i nya riktningar. Väderstationen den har frusit fast. Så jag kommer inte veta ett dugg om blåsväder. Om jag nu inte går ut. Men det verkar ju helt onödigt.
Lever man imorgon så vet man.
ps Om undergången nu inte blir Corona-inställd pga för många deltagare i spektaklet. ds