Categories
Betraktelser & Berättelse

Hulkar, pellets och ensamfår

gray husky
Photo by Egor Kamelev on Pexels.com

Bär in pellets. Orkar bara en pall. Slöfock. Men får ta den andra imorgon. Med straffrunda. Man är inte lika alert som förr. Ja om sanningen skall fram så var man väl inte så alert då heller när man de facto och per definition “var alert“.

Men en pall värmer det stora gula huset på kullen den med. Så är det bara. Fast just nu behövs nästan inte värme från Hulkens gröna kropp. Det är liksom varmt ändå. Spöregnar här utanför. Man är bara glad att man inte behöver ge sig ut på vägarna tidigt i morgon när det frusit på.

Men man är ju i geuppåldern. Vad skall man annars göra. Bli galen? Ge upp är det enda alternativet. Bypolitik. Kommunpolitik. Rikspolitik och världspolitik. Det ena galnare än det andra. Men vill man ändra något istället för att gnälla så måste man själv engagera sig. Det finns inget annat sätt. Men jag är helt enkelt ingen lagspelare. Ensamvarg. Född sådan. Darrar av skräck för att jag inte har de andra vargarna med mig. Men det kan inte hjälpas. Jag passar inte in i de runda hålen. Per definition. Född sådan.

Man kan väl vara nöjd ändå? Behöver inte grina över allt. Kung i förnöjsamhetens rike.

Ljungström säger att jag skall välja ut fyra av mina låtar som jag skulle vilja spela in “på riktigt“. Alltså med riktiga musiker och inspelning där det finns genuint intresse från en teknikintresserad att få det att låta bra. Ja det fyra första i den här listan blir det nog

Om jag nu när drömmar fortfarande. Så är nog just det där, att spela in några av mina låtar “på riktigt” det som står högst upp på listan. Tror faktiskt att jag skulle kunna dö med ett smile och ett lugnt sinne efter det. Vet inte vilka andra excesser man skulle kunna hoppas på i mitt liv och på den här punkten av livsresan. Det där borde räcka. Man vet inte, en dag kanske det blir verklighet. Ibland händer saker.

Fast det är svårare att rangordna egna låtar än man kan tro. Fast just dom där tycker jag skulle förtjäna lite proffshantering och ditto handlag.

De som inte har någon insikt alls i musikbranchen tror att de stora artisterna lämnar in färdiga grejer som låter hit direkt. Så är det naturligtvis inte. Ett bra slutresultat är många människors verk. En gitarrist som hittar på den där slingan eller riffet som lyfter hela låten, eller keyboardisten som lägger den där härliga bakgrunden som får allt att låta perfekt. Osv. Frontfigurerna bara tackar och tar emot och håvar in de mest av pengarna. Gessle har ju till och med släppt ett gäng låtar där man får höra hur de låter i demofasen. Sådana som jag då sen når aldrig längre än till demofasen. Sen har vi max tre sekunder på oss att övertyga dig om att lyssna vidare på en ny låt och du ens ger oss den tiden.

Det är hårt att vara producent. Enkelt att vara mottagare. I alla fall om man väljer att bara följa strömmen. Det gör de flesta. Mer Paradise Hotel och Facebook åt folket. Kräks.

Förresten är jag väl mer ensamfår än ensamvarg. Men vargflocken är såklart densamma. Har inga problem med det.

Eller apa är man ännu mer kanske.

Men nu skall jag fortsätta att skriva på manualen. Det har gått riktigt hyfsat faktiskt. Sådant gör ett ensamfår som mig mycket glad. 🙂

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.