Dokumenterar och det är inte kul. Synd om mig. För jag måste sitta flera dagar till med det här. Men får man till kod så följer alltid dokumentation. Sen på det installation. Straffrundor heter det i skidskytte. Men man borde egentligen fått tårta istället när man är “klar“. Kan man då tycka.
Är man ett team så lämnar man såklart efter färdigt moment över till nästa i kedjan. Ljuvliga tanke tänker alla som sitter själv. Men det där innebär såklart att man tappar kontrollen också. Men nyttigt. Dessutom kan man hoppas att den som tar över är sugen på uppgiften och därför gör ett bättre jobb än man själv skulle göra. Dessutom är man blir man själv sugen igen när man får starta med nya uppgifter. Win-win-win hela vägen till banken. Eller vart man nu skall.
Men är man själv så finns då alltså inte det där alternativet att tillgå. Man får knega på.
Författare som får frågan hur man blir en bra författare säger alltid utan undantag att man måste skriva varje dag. Utan undantag. Det finns ingen genväg där. Detsamma gäller såklart om man vill bemästra ett instrument eller lära sig koda eller löda elektronik eller vad det nu är man vil pyssla med. Man får försöka och försöka och försöka. Det räcker inte med att tänka tänka tänka. Jo om man vill bli bra på att tänka såklart. Fast en oprövad tanke är väl inte mycket att ha. Det är därför en sådan som jag har många sådana. Jag har massor av allt som inte ger pengar, prestige eller ära. Noll av resten.
Sen finns det alltid dom som på något konstigt sätt får en talang med sig i generna. Dom kan liksom på första försöket. Har dom sen energin så är dom här människorna svårslagna. Men de flesta blir bortskämda eftersom de har så lätt för sig att vi vanliga knegarna till slut kör om dom ändå. OM det knappas på. Tränas på. Skrivs bokstav efter bokstav efter bokstav,
Hårt arbete är mer värt än talang. Tur (och kontakter) mer värt än båda.
Köper inga semlor med mig idag. Det är ett undantag från regel nr ett som heter “glufsa i dig om det går, imorgon kan du vara död och då är det slutglufsat“. Men idag avstår jag alltså. Troligen har jag Covid-19 jag också för aldrig tidigare har min karaktär räckt till för ett dylikt beslut och avsteg. Det har hänt att jag har haft ett tom skafferi, tjugo kronor på fickan och en vecka till lön, och med den in insikten passerat semlorna, men sen återvänt när jag inventerat det gamla brödet till halva priset och hämtat ett paket semlor för att jag inte kunnat motstå. Resultat: Svält resten av veckan. Men nu hade jag till och med kapitalet. Underligt var det.
Fast ibland är det viktigare att rädda själen än att rädda magen. Det vet alla som någon gång upplevt fattigdom.
Men den här undanflykten i att skriva blogg måste få ett slut om jag skall bli av med det där dokumenterandet. Så hej och hallå så länge.