Skulle koda. Men halkar in på lite hårdvara. Vips så har en eftermiddag gått. Hmmmm… Men var nog bra ändå. En del av det där behöver värka fram lite långsamt och det gör det bäst i bakgrunden.
När andra levlar ner som pensionärer, så levlar jag upp. Känner en glädje i att kunna göra det. Det finns inte en dag i ett liv som kan förspillas i onödan. Jaoch jo och vbisst, det säger en som kan ligga på soffan “och läsa” en hel lördag. Men var sak har sin tid. Man klara inte samma tempo nu som förr. Det är bara att inse. Vilar du inte så orkar du inte. Jämvikten. Alltid.
Fast så stor är inte höjningen och så stor skall den inte heller bli. Det handlar mest om en nöjessyssla som skall gå runt – inte mer.
Är “levla” ens ett ord?
Hoppas det.
Moderent.
Mondänt.