Så fredag, känns det som. fast det är torsdag, men skit samma, som pensionär är det alltid fredag. Vilsen i pannkakan. Har alltid varit. Kommer alltid förbli.
Betalar räkningar. Det är som om man frivilligt räcker fram en köttbit till ett rovdjur. Glufs så är den borta. Fast en sedelbunt här då. Rovdjuret på andra sidan är väl ungefär detsamma. Det värsta av allt är väl att man känner en tillfredställelse över att kunna göra det där. Sjukdomstecken ett.
Städning står på schemat idag. Känns faktiskt OK. Bara jag får lite musik i därför avsedda öron så skall nog det där gå bra. Borde fortsätta sen här nere på kontoret. Men här är det svårare att få till den där rutinen som behövs. Det måste gå för långt varenda gång innan jag tar mig för. Antagligen är det här världens äckligaste kontor.
Känner sug efter att göra “musik” igen. Ett bra och gott tecken Måste alltså sätta av lite tid. Men framförallt få till det där mixerbordet. Det som fattas mig. Vettfan hur bara. Kön före det inköpet är milslång. Nåja. Gillar nog ändå mest det där att ha kontrollen. Men måste nog “producera” mera. Men då går det såklart inte att göra hela grejen själv. Men egentligen borde det inte vara ett problem idag när det finns massor med folk i hela världen som kan lägga in lite gitarr, bas eller vad det nu är man behöver. Man borde utnyttja det där såklart istället för att sitta och klinka själv. Fast det är ju roligt det också såklart. Egentligen behövs det väl inte mer. Jag har inget behov av att bli “upptäckt” eller ens “spelad”. Tvärtom är nog närmare den s.k. “sanningen“.
Nu vissla rHulken i telefonen och tala rom att nu har man minsann stannat och tänker inte elda en enda pellets till. Alltså måste man går ner till honom och prata lite uppmuntrande med den sure gamle “spisen“. Jo jag brukar kalla honom “spis” när han är på det där humöret. Lite nedsättande sådär för en stor fin gammal panna av bästa årtal. Ger igen för alla nätter man iklädd bara kalsonger stått där och “pratat” och mixtrat med honom genom åren. Men får vi en stund brukar vi bli vänner igen. Hulken lyser uppefter lite beröm och några smekningar och sen käkar han pellets som om han aldrig gjort annat. Man hoppa såklart att det skall bli så idag också.
Så låt “fredagen” utvecklas åt det håll dagen har för avsikt att utvecklas åt.