Den 18’e är “löningsdag” för oss pensionärer. Men eftersom ingen (eller åtminstone få) av oss pensionärer orkar ge oss ut och rumla längre så antar jag att krogarna inte har något uppsving denna dag. Möjligen märks dagen på apotekens omsättning istället. Man släpper loss den inneboende partymänniskan inom sig genom att inhandla någon behövlig hjärtmedicin eller hemorrojdmedel eller liknade.
Fast egentligen vill jag inte kännas vid de där pengarna. Jag pensionär. Suck… Kan inte riktigt förlika mig vid tanken. Lika bra att skicka iväg dom som betalning för en bunt räkningar så att man blir av med dom
Allt annat är annars alldeles utmärkt här. Flytet håller i sig. Och även om lillkatten gör allt för att ta mig ut igen ifrån det – hon vill gosa istället – så knappar jag på frenetiskt just nu. Rör mig framåt. Mot “klart”.
Livet är alltså gott. Så gott det nu kan bli.
Men herr helg knackar ochså på dörren. Det innebä grön ikea-soffa och film. Kanske en virre. Lat morgon. Vem kan begära mer?
Enhandsknappande ocool gubbe får åerkomma senare för nu kröp lillkatt upp i famnen med bestömd min och då lyssnar man och tar den goa katten i sin famn.