En osova natt tar ut sin rätt vid fyratiden på eftermiddagen. Eller visst, jag har sovit. Men dåligt. Och insomning strax före tre. Oklart varför. Hur som helst trött nu alltså.
Men man behöver alltså ta sig förbi de där fyra och fem på eftermiddagen sen brukar det rulla på igen. Ungefär samma som den kämpiga tiden är (minus tolv timmar då) när man nattjobbar.
Stavningskontrollen har problem med “osova“. Det kan man kanske förstå. Men de flesta hjärnor klarar av det. En del inte såklart. Svenskalärarhjärnor. Fyrkantiga hjärnor. Principfasta hjärnor. Rätt och fel- hjärnor. Vi andra klara sådant där.
Ja apropå stavning så blir många upprörda på “svenskalärare” oxå. Tycker det skall heta “svensklärare“. Men jag har från säker källa att båda kan användas även i finare sammanhang. I ofinare sammanhang, som här, har det såklart aldrig varit ett problem.
För att inte tala om den upprördhet som “oxå” kan skapa…
Men lever alltså fortfarande gör man. Det kan man möjligen kalla en bedrift. Eller tur. Men med det är det som det är. Man lever tills man inte gör det längre. Jag har sedan länge accepterat den tanken. Men hoppas såklart. Att man får leva och vara klar i huvudet OCH ha ork länge än. Finns nämligen mycket som är ogjort här och som vill fram i ljuset. Men alltså, man vet inget om sådant.
Flytet håller dock i sig. Det gillar jag. Möjligen aningens okoncentrerat idag pga av osovandet. Men har hittat tillräcklig energi för att dyka djupt ner och ta mig frammåt. Däri finns glädjen.
Jag kan ibland gå omkring här på kontoret och titta runt och inse att livet är så in i helvete gott. Vill inte ändra på något alls. Fast ändringar kommer ändå såklart. Det är inte lokalen som är ursprunget till den där känslan. Inte världsläget heller. Det handlar egentligen bara om att man bestämer sig för att vara förnöjsam. Titta på där man är och faktiskt uppskatta det man har. Svårare än så behöver det inte vara att få en gokänsla som pirrar i magtrakten.
Putin och hans generaler kan såklart dra åt helvete. Man hoppas på ordentliga motdrag i form av sanktioner. Men egenintressen brukar väga tunkt i det där och allt slutar med något urvattnat. Nationalism i alla des former kan man kasta i sophinken. Japp, även när vi börjar bubbla och ge oss hän i sådana strömmningar här i Sverige. Vi är bra men andra är lika bra. Medaljer eller inte.
Men nu piggade jag på mig igen. Snart ett webseminarium. Får försöka åstadkomma lite kod fram tills det startar.