Man borde inte sitta här inne. Nope. Inte här där persiennerna är hårt neddragna. Där man måste stänga ute södersolen för att se vad set står på skärmarna. Den sol som till och med har börjar värma nu. Nej man borde inte sitta inne. Absolut inte.
Men jobb är jobb. Och det hjälper inte ens att jag planerar för en promenad innan lunch. Jobb glufsar i sig den också. Man försöker tänka att man kan ta den efter lunch istället, men annat kommer ivägen där också. Ja och sen blir det kväll och noll sol innan man kanske hittar en lucka. Då vill man såklart inte ens gå ut.
Livet som pensionär. Nä, inte så stor skillnad mot hur det var innan. Men promenerat mer har jag gjort tidigare. Behöver verkligen det nu också. Den här kroppen är i ett erbarmligt skick för tillfället. Behöver varje andetag av frisk luft den kan hitta och varje steg som kan tas.
Problemet är väl kanske mer att man är begränsad till en bypromenad nu på vintern. Bilar och folk. Det blir inte det där stillsamma vandrandet i tankar som man längtar efter. Bättre på sommarhalvåret. En stig. Jag. Skogen. Tankarna.
Gör ett nytt försök imorgon alltså. Eller alltså och alltså. Man hoppas att man kan ta sig i öret då och vandra ut en timme. För att man måste. För det gör man ju.
I allt annat är det gott. Någon idiot på Facebook använder min bild på sin (falska) profil. Det hoppas man en anmälan skall åtgärda. Svårt att hålla koll på dylikt när det finns miljarder användare. Någon med SD sympatier såklart som inte vågar stå för dom. Trash!
Men jobba var det.