Har du inte sett After life på Netflix så är du en lycklig person eftersom du har tre underbara säsonger att ta dig igenom. Svårt att inte avundas en person som har alla dom avsnitten av denna underbara och lite skruvade serie framför sig.
Vi såg det sista avsnittet i fredags. Och allt som allt kokar det här ner till man får vara som man är och kan ända bli älskad av de som finns en nära. I alla fall om du finns i ett sammanhang.
För mig har det där sammanhanget funnits två gånger under mitt liv. Samma skruvade människor. Samma rätt att finnas. En självklar plats för den man är i det där gänget. Tiden i Edsbyn när man spelade var sådan. Tiden som lärare i Gävle var också sådär. Fantastiska år när man var en självklar del av något större. Men nödvändigtvis varken lyckligare eller mer olycklig än annars.
Men mer än två sådana perioder i livet är väl mer än man kan önska sig antar jag. Här i Los är jag milslångt från det där. Och chansen att få uppleva det igen är minimal.
Men du då, om du inte kollat in, GÖR DET!
ps Jo den handlar om den stora kärleken till en person också. Kanske överskuggar den allt för somliga när man ser serien. Men för mig har det aldrig varit speciellt långt mellan stor kärlek och stor vänskap. ds