Helg. Vila. Ja och bandy såklart. Villa-Linköping – Edsbyn. Man blir Edsbybo i dessa tider. Varje år. Det sitter i sen barnsben det där med bandyslutspel. Ja och sen tar Edsbyn sitt trettonde guld. Jag blir inte förvånad. Inte dom andra tolv gångerna heller. Det finns något speciellt i den där byn. Kanske är det vattnet. Men man ger sig inte där. Aldrig. Det är ingen slump att den första bandyhallen kom till just här och att den byggdes av folket.
Men trotts alla de där gulden så kommer de till de där finalerna som någon slags underdogs. Det pågår en ständig minimifiering av någon slag från mediapersoner av små orter i Sverige. Bor man här så upplever man det där som väldigt konstigt. De som kör efter det där spåret verkar inte ens medvetna om hur de pratar och ser på saker. Det är som om inget bra kan komma från andra ställen än Stockholms innerstad. Med en möjligen antydan till “bra” då från större orter dir någon från Stockhoms innerstad flyttat. Jo gäller hela Norrland också. Allt annat är transportsträckor till skidåkning och sommarnöjen. I mellanrummen bor det bara dumskallar och folk som aldrig presterar något av värde inte ens när de defakto gör det.
Tröttsamt.
Annars är det bara vila under helgen. Det blir inte så mycket mer. Men skönt det såklart att bara ta det lugnt också helt utan dåligt samvete för “ingenting-görat”.
Men nu har arbetsveckan startat här. Veckan är tämligen upphackad av olika saker som skall ordnas men vi skall försöka få till en så bra vecka som det nu är möjligt. Någon annan inställning är såklart inte möjlig. Hur skulle det se ut?
Härifrån kör vi. Ja, i alla fall jag.
.