Blåsigt. Jag har hittat en rot att hålla mig i. Håller i den. Hårt. Kvar ännu. Jag alltså.
En helt vanlig dag för övrigt. Men trött. Jagade katt vid halv fyra. Vi behöver nämligen hålla nyopererad och gammal katt separerade under den här veckan. Gammal katt gillar inte det. Rusar mot friheten när dörr öppnas. Jag efter. Gammal katt vinner. Nyopererad katt får flytta in i sovrum. Jag klarar inte av att somna efter det där förrän en bit innan sju. Man skall vara kattägare.
Om man nu kan äga en katt. Troligtvis inte.
Men försöker jobba ändå. Det går sådär. Vindarna rycker och sliter i huset och man är rädd för skador. Det sitter i det där domedagstänket. Fast det inte är lika farligt numera då såklart. Finns mer utrymme att lösa problem med numera. Fast hål som man hellre stoppar slantarna i.
Man får alltså knappa på* Finns inte annat att göra. Åtminstone så länge man orkar. Ja och ännu gör man ju det.
Fast man skulle väl egentligen passa på att blåsa bort. För att se om någon skulle sakna en. Men å andra sidan sitter man bra här. Ovetandes. Trygg i det.
Nu skall jag ut och åka bil. kan gå bra.