Norrifrån kommer vinden. Iskall. Bär hela Norrlands och ishavens kyla i sig. Burr säger jag. Men matar fåglar, lämnar på återvinningen, fyller glykol och pellets innan jag går in efter nedskjutsningsturen (K till arbete). Passar på att shunta upp lite när jag går in genom källaren. Här skall värmas hus. Helvete vad varmt det skall bli. Hatar vinter.
En dator kraschade igår natt. Ställer till en del problem. Men får tag på ett nytt moderkort på tradera så det kanske ordnar sig. Det är som det är med det där. Men en dag åt helvete. Hatar när dagar bara går åt helvete.
Fast “hatar”. Nåja. Mer lite svensk “ogillar” gör jag nog. Ingen anledning till allt för stora känsloutbrott. Man kan använda energin till annat. Bättre.
Fundera på om inte långfredagen kan bli en musikmakardag rent utav. Hmm…. Helvete vad det behövs funderas på det. Eller inte alls egentligen. Man kan sitta där och tänka på Jesus på korset och sura lite och göra sig en liten låt som bekräftelse på sin låga status i samhället och som ingen bland “de stora”. Glädje ger inga poäng i det där. Men för mig räcker det att finnas till. Sist i alla tävlingar men nöjd ändå. Tänka sig. Måste sakna något där uppe.
Fast idag då är hoppet att få koda. Helvete vad hopp det finns i det. Ja och lycka. Om man nu får koda. Men hoppet är det sista som överger en som vanligt. Föresatsen att göra det som är vägen dit man vill komma. Eller något annat trams. Gubbar i stora gula hus på kullat har mycket sådant i sig. Har alltid haft.