Jag har fått två utmärkelser som jag är oerhört stolt över. Jodå, sådan i pengar också, med diplom, blommor, applåder och handskakningar med de prominenta. Men dom här två är dom jag är mest stolt över. Och det är dom som summerar mitt liv.
Det kom ett brev en dag. I det låg en hög grejer, en bunt med pengar (alldeles för mycket) och ett brev. Det där brevet är jag oerhört stolt över och har det uppsatt på min vägg. Det är den finaste utmärkelsen man kan få. Goda ord.
Att det senare ramlade in en telefon från samma person när jag som mest behövde en är plus också såklart. Anders från Vallentuna som det här kommer från är också sponsor av VSCP sedan länge nu. Jag går ofta och tittar på det där brevet när det är motigt (ofta) och får alltid energi av att läsa det. Tack Anders.
Den andra utmärkelsen är en Belgisk VSCP användare. Han som skrev att nu vågade hans son gå upp på nätterna och kissa själv efter att man installerat lite automatik baserat på VSCP där hemma. Man påverkar människors vardag. Teknik kan användas till ont och till gott, och när den används till goda saker värmer det ett konstruktörshjärta.
Fina utmärkelser alltså.
När man pratar utmärkelser så kan man såklart inte låta bli att nämna Gediminas i Litauen heller. Vi har känt varandra nu i decennier genom det här projektet och han har blivit en mycket god vän genom åren. En av de bästa inom radioteknik är han. Världsklass. Driver företaget Rusoku och är också sponsor av VSCP sedan länge. Många självgoda Svenskar tror ofta stödpengarna går åt andra hållet… Tack Ged!
Ja priser. Man behöver uppmuntran och pengar för att orka. Fast för det mesta så får man såklart inte ens ett “tack“. Folk vill istället ha mer. Mycket mer och vill gärna äta upp all energi du har. Helst utan att ge något tillbaks. Så ser 99.999% av open source arbete ut. Den där sista decimalen människor är de som gör skillnad. Sådana alltså som jag nämnt ovan.
Så man knappar på*