Efter Ljusdal, Järvsö, Bollnäs. Tre koppar kaffe. Man är på banan igen. Jodå. Skapligt. Bättre än man förtjänar. Definitivt.
Men tar en kaffe på Biltema i Bollnäs också. En femma. I kronor. Gott kaffe. Här hör jag tydligen hemma. Resten av personerna i lokalen är gubbar liksom jag. En del av Sverige. Idag. Jag iakttar, lyssnar och njuter. Ingen skillnad mot en PRO fest.
Slinker in på Willys när jag nu ändå är här. En pensionär missar inte chansen att köpa billigt kaffe. Att det kostade tvåhundra spänn att åka hit spelar ingen roll i dom sammanhangen. Sparat är sparat. Kaffe för trettio spänn ser man sällan numera.
I backen i Järvsö, som är rätt medtagen nu, susar en ensam skidåkare. Kanske den siste. Eller kommer det tre till senare? Påskkycklingar.
Ute i Ljusnan där den är bred som en sjö står en ensam gran på en mycket liten holme ute i vattnet en bit ifrån alla andra granar. Står där lite på nåder. Biter sig fast. Jag är den granen.
K är på möte. Biblioteksmänniskor. Låter skoj men det är det nog inte. Eller *not* på det. Jag fördriver tid. Åker på måfå och hamnar alltså i Järvsö och Bollnäs. Tid går. Hinner hem precis innan möte är klart. Utan mål och utan att vara något. Eller ens någon.
Men får sushi. Handlar lite godis. Äter kubb. Alldeles för många. Klarar inte avsluten.
Hemma. Kallelse till bukaortaundersökning. Brock. Farsan dog av det där. Levnade på förmiddagen. Död på eftermiddagen. JA man vill testa sig när det erbjuds. Såklart vill man det. Det följer tydligen släkter det där tydligen. Älskar livet. Hudiksvall blir det.
Men jobba det som är kvar av dagen. Ja det är en dag imorgon också. Fast jag kunde somna här och nu. Men kaffe alltså. Hälla i sig. Gift. Knark. Men hjälper. Tack gode han/hon/det/gud för det.
Liv som levs behöver inte vara mer komplicerat än så.